dag för dag.
Kl. 17:59
I torsdags spelade mina tjejer sin första 7manna match och OJ vad stolt jag är. Jag ser en ljus framtid i dessa flickors fotbollsliv! En 4-2 vinst och en 3-2 förlust, men vilken kämparanda sen. Riktigt kul att se både förändringar och förbättringar. På torsdag kör vi igen, på grus.. Heja KSK!
Fest hos Natalie som fyllde 20 i lördags. Graaattis! Det var kul och många återseenden. Dagen efter tydde på en del onyktra scener dagen före, men det där vet jag ingenting om, så det har nog inte hänt. Utgång fick jag hoppa pga. ett glömt leg hemma = riktigt dåligt. Men fick en mysig stund med min fru på tåget hem istället, vilket kanske var än mer värt?
Efter en oavgjord och en vinst kommer... en oavgjord mot Ljungkile. Piss och pina och riktigt, riktigt dåligt. Det var en skamlig match på Gamla Ullevis risiga lermatta. Jag såg inte mycket vilja på den matchen, tyvärr. Skärpning nu ÖIS. Ryck upp er! Förväntar mig en stor förändring tills på torsdag!
ps. ni är finast även om ni är dåliga.
Over and Out
I torsdags spelade mina tjejer sin första 7manna match och OJ vad stolt jag är. Jag ser en ljus framtid i dessa flickors fotbollsliv! En 4-2 vinst och en 3-2 förlust, men vilken kämparanda sen. Riktigt kul att se både förändringar och förbättringar. På torsdag kör vi igen, på grus.. Heja KSK!
Fest hos Natalie som fyllde 20 i lördags. Graaattis! Det var kul och många återseenden. Dagen efter tydde på en del onyktra scener dagen före, men det där vet jag ingenting om, så det har nog inte hänt. Utgång fick jag hoppa pga. ett glömt leg hemma = riktigt dåligt. Men fick en mysig stund med min fru på tåget hem istället, vilket kanske var än mer värt?
Efter en oavgjord och en vinst kommer... en oavgjord mot Ljungkile. Piss och pina och riktigt, riktigt dåligt. Det var en skamlig match på Gamla Ullevis risiga lermatta. Jag såg inte mycket vilja på den matchen, tyvärr. Skärpning nu ÖIS. Ryck upp er! Förväntar mig en stor förändring tills på torsdag!
ps. ni är finast även om ni är dåliga.
Over and Out
fjärilar i magen
Kl. 19:48
Det nalkades öis-premiär i måndags. Jag gick omkring och var nervös hela dagen. Eller inte nervös, mer spänd och förväntansfull. För inte nog med att det var premiär, jag skulle hålla ordning på 21 busiga små tjejer. Jag skulle få deras tjatiga munnar att vara tysta när de skulle lyssna. Men jag skulle också få se dom dra på sig världens vackraste ställ (tja.. i alla fall hälften av dom..) och jag skulle få se deras stora, stolta ögon när dom vandrade in till Björn Afzelius; sång för friheten, hand i hand med Sveriges finaste killar.
Det är bland det finaste jag sett. Jag var rörd och stolt så att jag rös i hela kroppen. Det är detta som får min vardag att ljusna. KSK's flickor födda 00 och 01, Örgryte Idrottsällskap och inte minst fotboll i all dess enkelhet.
Solen sken och mina tjejer var en flock uppspelta fotbollstokar när vi efter den fem minuter långa händelsen var inne i omklädningsrummet igen. En enorm upplevelse att se tjejerna så glada. Jag blir varm i kroppen när jag tänker på det!
Men matchen ja.. det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig. Premiärnerver till tusen i rödblått. Usel plan. Dåliga domare och ett kasst motståndarlag. Skitdålig fotbollsmatch, men det gjorde ingenting. Klart att besvikelsen var stor, men lyckan över en bra dag, var större.
Tusen tack, tjejer - för att ni lyser stakare än något annat!
Det nalkades öis-premiär i måndags. Jag gick omkring och var nervös hela dagen. Eller inte nervös, mer spänd och förväntansfull. För inte nog med att det var premiär, jag skulle hålla ordning på 21 busiga små tjejer. Jag skulle få deras tjatiga munnar att vara tysta när de skulle lyssna. Men jag skulle också få se dom dra på sig världens vackraste ställ (tja.. i alla fall hälften av dom..) och jag skulle få se deras stora, stolta ögon när dom vandrade in till Björn Afzelius; sång för friheten, hand i hand med Sveriges finaste killar.
Det är bland det finaste jag sett. Jag var rörd och stolt så att jag rös i hela kroppen. Det är detta som får min vardag att ljusna. KSK's flickor födda 00 och 01, Örgryte Idrottsällskap och inte minst fotboll i all dess enkelhet.
Solen sken och mina tjejer var en flock uppspelta fotbollstokar när vi efter den fem minuter långa händelsen var inne i omklädningsrummet igen. En enorm upplevelse att se tjejerna så glada. Jag blir varm i kroppen när jag tänker på det!
Men matchen ja.. det gick väl inte riktigt som jag tänkt mig. Premiärnerver till tusen i rödblått. Usel plan. Dåliga domare och ett kasst motståndarlag. Skitdålig fotbollsmatch, men det gjorde ingenting. Klart att besvikelsen var stor, men lyckan över en bra dag, var större.
Tusen tack, tjejer - för att ni lyser stakare än något annat!
Björn Anklev.
Kl. 19:12
Den där kärleken till Björn, var började den egentligen?
Han kom. Han sågs. Han segrade. Och dessutom står han kvar starkare än någonsin och lyser upp hopp i Örgrytes idrottsällskap när klubben/laget eller såväl också mina förhoppningar börjar tryta. Jag påstår att Björn är en lika starkt lysande stjärna i ÖIS som Marcus Allbäck alltid varit för oss.
Jag antyder däremot inte att Marcus är sämre, inte på något sätt. Marcus är en ÖISsymbol ända in i själ och hjärta. Säger man ÖIS tänker man på Marcus Allbäck. Det är stort. Han är stor.
Men däremot tror jag att ÖIS fallit snabbare om Björn försvunnit. Han är en krigare, i alla lägen. Han ger allting för laget. Det skulle inte spela någon roll om ÖIS legat under med 6-0 och de återstått 5 minuter, för Björn hade fortfarande gjort allt för att det inte skulle bli ett sjunde. För mig är han allt vad en fotbollsspelare ska vara. Han har bidragit med teknik, passningsspel och inte minst vinnarinstinkt. Men även hjärta, glädje och passion.
Så ja, vart började kärleken egentligen?
Tja.. Björn skrev på för ÖIS efter säsongen 2007, i november någongång. En lyckad födelsedagspresent, ja! När han först kom till oss hade jag ingenaning om vem han var och i samma veva kom Prytzan hem så jag la ingen större vikt i att ta reda på det heller. Men jag minns att det var en intervju med honom rätt nära inpå att han kommit. Det sas mycket i media att ÖIS var i kris osv. Och Björn svarade nått i stil med: "jag har lärt mig att man inte ska läsa för mycket av det som står i media. Men om det är så ska jag försöka vara med och vända på det..."
Säsongen, guldåret (om man får säga så?) 2008 satte igång och Björn gjorde sin första seriematch med nummer 7 på ryggen i en vacker rödblå tröja. Mot LB07. Han bidrog med fart och fläkt och var en av de bästa i ÖIS trots det uddlösa resultatet.
Björn hoppade fram- o, tillbaka mellan högerytter och forward, men när han började producera mål fick han en allt mer viktig roll i ÖIS. 2008 skulle jag helt klart stått på tåna och sträckt näven i luften och ärligt men bestämt säga att Björn Anklev var Superettans bästa spelare. Jag förälskade mig i hans sätt att vara både på och utanför plan i maj när ÖIS spelade ut Falkenberg på Valhalla. Björn var överallt den matchen. Han sprang, sköt, passade, dribblade, pratade, skrattade, surade och nickade! Och när man kom till ÖISgården så var det han som mötte ens blick och sa hej först.
Och ännu bättre skulle det bli. Bortamatch mot Enköping, jag var inte på plats men såg matchen i efterhand och har läst rapporterna. Björn Anklev stod för 3 av 5 mål. Det där var bara början på något stort.
Så från början var det hans fotbollsstil som jag föll för, sedan kan jag inte rå för att han ser förbaskat bra ut och dessutom, som jag fått veta nu på senare tid, även lyssnar på sjukt bra musik. Och glöm aldrig vilket nummer han har!
Så, ja.. på den vägen är det och så har det fortsatt. Min åsikt är att Björn, utan tvekan, är en av ÖIS viktigaste spelare. Vart han än är på planen. Forward, mittfält, eller som nu, omskolad till högerback. Han behövs och jag hoppas jag får se honom göra många fler matcher för världens vackraste klubb.
Den där kärleken till Björn, var började den egentligen?
Han kom. Han sågs. Och inte minst: han segrade. Och dessutom står han kvar starkare än någonsin och lyser upp hopp i Örgrytes idrottsällskap när klubben/laget eller såväl också mina förhoppningar börjar tryta. Jag påstår att Björn är en lika starkt lysande stjärna i ÖIS som Marcus Allbäck alltid varit för oss.
Jag antyder däremot inte att Marcus är sämre, inte på något sätt. Marcus är en ÖISsymbol ända in i själ och hjärta. Säger man ÖIS tänker man på Marcus Allbäck. Det är stort. Han är stor. En hjälte och en av min första fotbollsidol, någonsin.
Men däremot tror jag att ÖIS fallit snabbare om Björn försvunnit. Han är en krigare, i alla lägen. Han ger allting för laget. Det skulle inte spela någon roll om ÖIS legat under med 6-0 och de återstått 5 minuter, för Björn hade fortfarande gjort allt för att det inte skulle bli ett sjunde. För mig är han allt vad en fotbollsspelare ska vara. Han har bidragit med teknik, passningsspel och inte minst vinnarinstinkt. Men även hjärta, glädje och passion.
Så ja, vart började kärleken egentligen?
Tja.. Björn skrev på för ÖIS efter säsongen 2007, i november någongång. En lyckad födelsedagspresent, ja! När han först kom till oss hade jag ingenaning om vem han var och i samma veva kom Prytzan hem så jag la ingen större vikt i att ta reda på det heller. Men jag minns att det var en intervju med honom rätt nära inpå att han kommit. Det sas mycket i media att ÖIS var i kris osv. Och Björn svarade nått i stil med: "jag har lärt mig att man inte ska läsa för mycket av det som står i media. Men om det är så ska jag försöka vara med och vända på det..."
Säsongen, guldåret (om man får säga så?) 2008 satte igång och Björn gjorde sin första seriematch med nummer 7 på ryggen i en vacker rödblå tröja. Mot LB07. Han bidrog med fart och fläkt och var en av de bästa i ÖIS trots det uddlösa resultatet.
Björn hoppade fram- o, tillbaka mellan högerytter och forward, men när han började producera mål fick han en allt mer viktig roll i ÖIS. 2008 skulle jag helt klart stått på tåna och sträckt näven i luften och ärligt men bestämt säga att Björn Anklev var Superettans bästa spelare. Jag förälskade mig i hans sätt att vara både på och utanför plan i maj när ÖIS spelade ut Falkenberg på Valhalla. Björn var överallt den matchen. Han sprang, sköt, passade, dribblade, pratade, skrattade, surade och nickade! Och när man kom till ÖISgården så var det han som mötte upp ens blick och sa hej först.
Och ännu bättre skulle det bli. Bortamatch mot Enköping, jag var inte på plats men såg matchen i efterhand och har läst rapporterna. Björn Anklev stod för 3 av 5 mål. Det där var bara början på något stort.
Så från början var det hans fotbollsstil som jag föll för, sedan kan jag inte rå för att han ser förbaskat bra ut och dessutom, som jag fått veta nu på senare tid, även lyssnar på sjukt bra musik. Och glöm aldrig vilket nummer han har på ryggen!
Så, ja.. på den vägen är det och så har det fortsatt. Min åsikt är att Björn, utan tvekan, är en av ÖIS viktigaste spelare. Vart han än är på planen. Forward, mittfält, eller som nu, omskolad till högerback. Han behövs och jag hoppas jag får se honom göra många fler matcher för världens vackraste klubb.
Påskafton
Kl. 10:58
Påskafton. Jag smakade på två sillbitar förut till frukost. Jag försöker verkligen gilla det, men jag gör det inte. Har ätit de typ 8 gånger och tänker att det är väl något man vänjer sig vid. Men icke! Jag tycker inte om det.
För övrigt så är jag förbannat duktig nu för tiden. Jag pluggar körkort-teori minst en timma varje dag och lägger ner hela min själ på att verkligen lära mig vilken last mitt släp till min personbil får ha och hur fort en tung lastbil får köra på landsväg. Jag förstår fortfarande inte varför jag ska kunna det, men jag försöker trycka in det i alla fall. Nästa vecka ska jag ha gjort alla repetitioner som krävs av min körskola för att jag ska få boka uppkörningstid. Så japp, nästa vecka ska skiten bokas och jag ska klara det!
Sedan ska jag sno bilen av pappa så får han cykla till jobbet varje dag så jag får köra.
Det är så jävla värt!
En annan asvärd sak är att även om det är påsk så är det fortfarande en massa fotboll på lördagar. Och vad väntar inte klockan 13:45? Jo, seriens bästa och viktigaste match i Premier League: Man United - Chelsea.
Jag håller på mitt skadebedrabbade röd/svarta lag. Go the red devils!
Och faktum är att idag börjar damallsvenskan. Heja Koppabergs!
På 4an, klockan 16 visas Linköping - Koppabergs/Göteborg. Den ska ses.
Så en vanlig lördag, somvanligt. Med en glimt av utgång ikväll, förmodligen. Henkan här kommer vi! Men dess förinnan ska jag klara av nåra timmars teori till en bankande stereo av Social Distortion bredvid. Nu kör vi!
Over and Out
Påskafton. Jag smakade på två sillbitar förut till frukost. Jag försöker verkligen gilla det, men jag gör det inte. Har ätit de typ 8 gånger och tänker att det är väl något man vänjer sig vid. Men icke! Jag tycker inte om det.
För övrigt så är jag förbannat duktig nu för tiden. Jag pluggar körkort-teori minst en timma varje dag och lägger ner hela min själ på att verkligen lära mig vilken last mitt släp till min personbil får ha och hur fort en tung lastbil får köra på landsväg. Jag förstår fortfarande inte varför jag ska kunna det, men jag försöker trycka in det i alla fall. Nästa vecka ska jag ha gjort alla repetitioner som krävs av min körskola för att jag ska få boka uppkörningstid. Så japp, nästa vecka ska skiten bokas och jag ska klara det!
Sedan ska jag sno bilen av pappa så får han cykla till jobbet varje dag så jag får köra.
Det är så jävla värt!
En annan asvärd sak är att även om det är påsk så är det fortfarande en massa fotboll på lördagar. Och vad väntar inte klockan 13:45? Jo, seriens bästa och viktigaste match i Premier League: Man United - Chelsea.
Jag håller på mitt skadebedrabbade röd/svarta lag. Go the red devils!
Och faktum är att idag börjar damallsvenskan. Heja Koppabergs!
På 4an, klockan 16 visas Linköping - Koppabergs/Göteborg. Den ska ses.
Så en vanlig lördag, somvanligt. Med en glimt av utgång ikväll, förmodligen. Henkan här kommer vi! Men dess förinnan ska jag klara av nåra timmars teori till en bankande stereo av Social Distortion bredvid. Nu kör vi!
Over and Out
