två veckor efter operation.
Kl. 13:57
I morgon var det två veckor sedan jag opererades. I morgon skall jag ta bort mina KSK-blåa stygn. Det tycker jag är läskigt. Det där med stygnen. Mamma skall göra det. Världens bästa mamma, som ställt upp som ett djur dessa dagarna. Är obeskrivligt tacksam!
Så vad har hänt de här två veckorna egentligen?
Tja.. Idag är första gången jag är helt tablett- och sprutfri. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Men jag har fortfarande svårt för att stå upprakt en längre tid, då känns det som om jag skall svimma vilken sekund som helst. Jag gör flitigt (ehem..) mina övningar tre gånger om dagen och rörligheten blir större och större, fastän stelheten fortfarande har ett stort övertag.
I övrigt mår jag ganska bra, blir fortfarande trött av minsta lilla ansträngning men tar mindre och mindre sovpauser. Så om man bortser från att det låter som om jag är typ hundra år och att jag har en vit, ful obekväm stödstrumpa så mår jag relativt bra.
På tisdagmorgon skall jag tillbaka till sjukhuset och till Jennie, min sjukgymnast. För lite uppdatering och nya övningar, antar jag.
Mitt liv är ganska genomröttet och skittråkigt just nu.
Over and Out
I morgon var det två veckor sedan jag opererades. I morgon skall jag ta bort mina KSK-blåa stygn. Det tycker jag är läskigt. Det där med stygnen. Mamma skall göra det. Världens bästa mamma, som ställt upp som ett djur dessa dagarna. Är obeskrivligt tacksam!
Så vad har hänt de här två veckorna egentligen?
Tja.. Idag är första gången jag är helt tablett- och sprutfri. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Men jag har fortfarande svårt för att stå upprakt en längre tid, då känns det som om jag skall svimma vilken sekund som helst. Jag gör flitigt (ehem..) mina övningar tre gånger om dagen och rörligheten blir större och större, fastän stelheten fortfarande har ett stort övertag.
I övrigt mår jag ganska bra, blir fortfarande trött av minsta lilla ansträngning men tar mindre och mindre sovpauser. Så om man bortser från att det låter som om jag är typ hundra år och att jag har en vit, ful obekväm stödstrumpa så mår jag relativt bra.
På tisdagmorgon skall jag tillbaka till sjukhuset och till Jennie, min sjukgymnast. För lite uppdatering och nya övningar, antar jag.
Mitt liv är ganska genomröttet och skittråkigt just nu.
Over and Out
dagar efter operation.
Kl. 21:31
Måndag:
Operation. Allt gick som smort. Emla-krämen hjälpte mitt nervösa huvud mot nålen i armen och de 5 tabletterna som jag fick svälja med typ en matsked vatten, till frukost, satte huvudet i någorlunda gungning. Fick välja om jag ville ha en donator-sena eller min egna i mitt friska ben, enkelt val. Donator<3
Jag drog ett konstigt skämt ur mitt nerknarkade huvud till narkosläkarna och jag somnade med de sista orden: "Heja ÖIS". Jag vaknade upp ur en rödblå-dröm. Frös som om jag varit ute i minus 30 grader i ett dygn - fick 4 täcken på mig och en fönsterplats i solen. Kom hem vid 17-tiden. Drog i mig lite medicin.
Tisdag:
Dåligt med sömn på natten, destu bättre i soffarn framför tvn på dagen. Åkte tillbaka till sjukhuset. Träffade sjukgymnasten. Fick stödstrumpa - (sjukt snygg!), och ett träningsprogram att göra 3-4ggr per dag. Har sett deverse asdåliga filmer, men även några bra. Sovit mycket. Ätit ett glas yoghurt, men annars bara vatten.
Onsdag:
Spydde 7 gånger mellan kl.02-06 - äckligast i slutet. Sov ingenting, mådde dåligt. Framåt eftermiddagen fick jag i mig ett litet glas vaniljyoghurt och lite ungspankaka. Fortfarande bara vatten, + nyponsoppa.
Torsdag - idag:
Sover fortfarande dåligt. Har för första gången varit lite rastlös. Åt 2 mackor med smör till frukost. Lite soppa till lunch. Varit ute för första gången, en timme, för att kolla när lillasyster spelade match - helt slut när jag kom hem, somnade.
Annars lever jag ett helt okej handikappat liv. Jag har börjat göra mina övningar, även om dom är svintråkiga. Jag kan känna av hungern ibland. Alla tabletter som drogade ner mig till koma-tillstånd förra gången, ligger på en bra nivå nu. Tabletterna håller fortfarande smärtan intakt och jag känner att jag lever.
Over and Out
Måndag:
Operation. Allt gick som smort. Emla-krämen hjälpte mitt nervösa huvud mot nålen i armen och de 5 tabletterna som jag fick svälja med typ en matsked vatten, till frukost, satte huvudet i någorlunda gungning. Fick välja om jag ville ha en donator-sena eller min egna i mitt friska ben, enkelt val. Donator<3
Jag drog ett konstigt skämt ur mitt nerknarkade huvud till narkosläkarna och jag somnade med de sista orden: "Heja ÖIS". Jag vaknade upp ur en rödblå-dröm. Frös som om jag varit ute i minus 30 grader i ett dygn - fick 4 täcken på mig och en fönsterplats i solen. Kom hem vid 17-tiden. Drog i mig lite medicin.
Tisdag:
Dåligt med sömn på natten, destu bättre i soffarn framför tvn på dagen. Åkte tillbaka till sjukhuset. Träffade sjukgymnasten. Fick stödstrumpa - (sjukt snygg!), och ett träningsprogram att göra 3-4ggr per dag. Har sett deverse asdåliga filmer, men även några bra. Sovit mycket. Ätit ett glas yoghurt, men annars bara vatten.
Onsdag:
Spydde 7 gånger mellan kl.02-06 - äckligast i slutet. Sov ingenting, mådde dåligt. Framåt eftermiddagen fick jag i mig ett litet glas vaniljyoghurt och lite ungspankaka. Fortfarande bara vatten, + nyponsoppa.
Torsdag - idag:
Sover fortfarande dåligt. Har för första gången varit lite rastlös. Åt 2 mackor med smör till frukost. Lite soppa till lunch. Varit ute för första gången, en timme, för att kolla när lillasyster spelade match - helt slut när jag kom hem, somnade.
Annars lever jag ett helt okej handikappat liv. Jag har börjat göra mina övningar, även om dom är svintråkiga. Jag kan känna av hungern ibland. Alla tabletter som drogade ner mig till koma-tillstånd förra gången, ligger på en bra nivå nu. Tabletterna håller fortfarande smärtan intakt och jag känner att jag lever.
Over and Out
ännu obesegrade.
Kl. 14:54
Jag håller på lirarnas lag. Jag håller på lirarnas lag.
Jag håller på rödblått, rödblått - världens bästa lag.
Har alltid gjort. Kommer alltid att göra. Ingenting kan förändra mitt klubbmärke till hjärta. Ingenting kan förändra kärleken till Örgryte Idrottsällskap. Absolut ingenting.
Jag ska inte fördjupa mig i vad kärleken till ett lag betyder, för då kan jag aldrig sluta skriva. Utan säger istället, vänligt men bestämt: Ni vet inte hur starkt mitt hjärta slår.
I medgång och i motgång.
Over and Out
Jag håller på lirarnas lag. Jag håller på lirarnas lag.
Jag håller på rödblått, rödblått - världens bästa lag.
Har alltid gjort. Kommer alltid att göra. Ingenting kan förändra mitt klubbmärke till hjärta. Ingenting kan förändra kärleken till Örgryte Idrottsällskap. Absolut ingenting.
Jag ska inte fördjupa mig i vad kärleken till ett lag betyder, för då kan jag aldrig sluta skriva. Utan säger istället, vänligt men bestämt: Ni vet inte hur starkt mitt hjärta slår.
I medgång och i motgång.
Over and Out
Körkort - check!
Kl. 17:09
Riskettan - check
Halkan - check
Teorin - check
Uppkörning - check
K Ö R K O R T - mega-CHECK
Är stolt över hur bra jag spelat teater de senaste veckorna. Ingen, visste att jag körde upp igår. Och det var bara några enstaka som visste att jag ens var nära till att skaffa körkort. Men easy peasy - allt fixade sig på första försöket och jag är förbannat glad och fruktansvärt stolt!
Enormt skönt att ha "rott i de hamn" innan jag opereras. Så nu blir det till att åka av i några dar. Fyfan vad jag är bra!
Over and Out
Riskettan - check
Halkan - check
Teorin - check
Uppkörning - check
K Ö R K O R T - mega-CHECK
Är stolt över hur bra jag spelat teater de senaste veckorna. Ingen, visste att jag körde upp igår. Och det var bara några enstaka som visste att jag ens var nära till att skaffa körkort. Men easy peasy - allt fixade sig på första försöket och jag är förbannat glad och fruktansvärt stolt!
Enormt skönt att ha "rott i de hamn" innan jag opereras. Så nu blir det till att åka av i några dar. Fyfan vad jag är bra!
Over and Out
