ständigt denna olycka.

Kl. 17:41
Jag förstår mig inte på det där med att inte kunna sätta bollen åtminstonde mål. Och när den äntligen kommer på mål så kommer den i en perfekt plockpotatis-boll för målvaken. Det är för enkelt, alldeles för enkelt, nästan hela tiden. Är man forward så är det enda jobbet man har är att göra mål. Det är det enda man kan och skall göra. Och spelar man fotboll på elitnivå i ett lag som är i dödligt stort behov av mål och poäng så räknas ingenting annat. Var tredje skott på mål skall sitta i mål. Mackan och Álvaro, hem till öisgården och öva. Öva, öva, öva. Skott på, skott på, skott.

På måndag är det endas mål som räknas, och jag räknar med att ni övat tillräckligt mycket för att kunna få in varsitt skott i mål, då. För så mycket missar som det var igår, har vi inte råd med i någon mer match. Kämpa nu för i helvete!

Det enda som var roligt igår var när AIK hade gjort 1-0 på GAIS och alla, ja.. faktiskt alla på arenan började jubla, tillsammans. En annans olycka är en annas lycka, eller hur nu det där ordsättet går? Nu gäller det bara vinster för ÖIS och förluster för GAIS, DIF, Bajen och BP. Nu jävlar kämpar vi för seger, kom igen!

Over and Out

ointressanta liv

Kl. 15:35
I och med att mitt liv är ganska händelsefattigt just nu och att jag därför hat ett jättetråkigt liv har gjort att jag har hoppat ifrån mitt bloggskrivande med hästlängder. Det är ganska långt, faktiskt.

De senaste veckorna har jag jobbar ganska mycket, vilket är skönt men ganska ointressant att skriva om, och det är därför jag inte gjort det. Någonting som faktiskt är väldigt intressant och för övrigt skitroligt är att öis tagit sin första seger för säsongen - underbart. Borta på Söderstadion, riktigt starkt och fruktansvärt skönt. Imorn möter dom Bajen hemma, och jag hoppas på repris från måndagens bravader.

En annan ganska rolig sak är att vi har lagmöte idag och vår första träning efter uppehållet börjar på tisdag. Äntligen säger jag, och hoppas mina lagkamrater säger detsamma.

Ja, det var väl det som hade hänt, vad var det jag sa? Jo... Ointressanta liv!

Over and Out

MJ's minnescermoni.

Kl. 17:33
Jag har kommit in i ett känslo-stadie, igen. Jag kan grina till vad som helst. Verkligen vad som helst. Och det är jobbigt. Men i förrgår kanske det var de mest konkreta och förstående tårarna som rann. Jag tittade på Michael Jacksons minnescermoni, jag, som inte tycker om minnescermonier eller galor och såndat stort och över seriöst, egentligen, kollade iallafall på det. Och jag grinade. Jättemycket. Till nästan varenda tal. Det var så personligt och fint.

Det var ingen såndär krävande cermoni med storhetsvansinne utan den vad faktiskt fin. Och i slutet efter dem sjungit: heal the world, som förövrigt är en sjukt bra låt, och när familjen skulle hålla ett tal, då brast det - ordentligt och fullt ut. När Marlon tillslut hade samlat sig efter en kommande gråtattack sa han några mycket väl valnda ord. Och med gråten i halsen så grät jag åt honom. När dessutom dottern tvingas fram till micken och gråter redan innan hon kommit fram blev känslorna översvullna och jag blev tjock i halsen och täpt i näsan för att jag försökte hålla inne på mina känslor.

Hur kan jag, som inte ens känner MJ, gråta som en spädbarn när hans bröder berättar om kärleken och minnerna? Micheal är stor, riktigt jävla asstor, men jag skulle väl förmodligen gråtit vem det än var de hade cermonin för, för så känslomässigt laddad är jag just nu.

Jag hoppas iallafall att alla lämnar Jacko ifred nu, att han kommer att få vila i evig frid, även om hans musik skall och kommer leva vidare, i många generationer framåt, bortåt.

Over and Out

så länge världen består är vi röda och blå.

Kl. 14:19


Ja, omstart var det ja. Och 3-0 i röven...igen. Vi åkte hem från en alltid regnit Borås med ännu en 0 poängare i bagaget. Sådär jävla roligt är det inte att förlora så att jag vill göra det varje match. Men... Vad hade vi förväntat oss på bortaplan mot Elfsborg egentligen? Efter 2-0 målet körde ellos fullständigt över våra underbara lirare. Men det gjorde ingenting. För vem brydde sig egentligen om denna matchen från början när vi 18:45 anlände till Borås arena?
Jag hade faktiskt ingen tro alls om att en vinst skulle vara möjlig, så... skit i denna matchen. På måndag -  det är det gäller. Det är vi för första gången detta året skall få åka hem med ett leende på läpparna och med vår första 3 poängare i ryggsäcken.

Jag är superstolt över att vara öisare, och vi supportrar visade verkligen i måndags varför vi faktiskt är Sveriges bästa supportrar. Vi stod upp i 93 minuter och fullständigt körde över guliganerna i sång och handklapp. Dom - 10 000, Vi - kanske 500(?) , körde över allsvenskans ledare. Och vi fick ett uttalande av Mackan på hemsidan dagen efter. Vi ska ha en stor eloge för att vi inte lägger oss. Utan vi står, vi står enade bakom samma sköld - alltid.

Over and Out


äntligen

Kl. 16:33
Detta är en asbra dag. Jag är glad och känner inte så mycket bekymmer för någonting just nu. Antagligen för att jag igår fick träffa Emma och för att jag idag äntligen, äntligen, äntligen fick träffa Tjäder igen.

Det är två av dom största glädjeämnerna i mitt liv. Det är dom två som hjälper mig att leva. Och även om det tar ett jävla tag mellan att vi ses så gör det ingenting, för dom dagarna när vi äntligen träffas så är glädjen enorm och lyckan som störst. Nu är det sommar, och jag skall försöka träffa Emma så mycket det går iallafall. Tjäder på söndag igen, innan hon åker tillbaka till Norge. Sedan får jag se till att planera in en till Norge-resa innan jag börjar skolan den 24 augusti.

För ja! Jag kom in!!!!!!!!!!!!!!!!!
Kom in på Hantverk och Design på Nääs fabriker. Jag skall läsa till möbeltapetserare och ta över morfars verkstad. Så är det tänkt och det skall bli hur roligt som helst att sätta igång ett nytt projekt och äventyr i mitt liv. Jag är en av sex som kom in på skolan, det är väldigt stort för mig. Och jag är stolt och lycklig!

På måndag är det omstart i Allsvenskan och jag ser verkligen jättemycket fram emot det. Det är en skön känsla, för det är ett tecken på att jag inte gett upp hoppet om mina rödblå lirare ännu. 2 poäng åt helvete, nu jävlar kör vi! För det är ÖIS och det är underbart.

Idag fyller Lillebror år, så snart ska vi äta smörgåstårta, ett annat stort glädjeämne i mitt liv. Ja... lillebror och smörgåstårta alltså. Nu ska jag dricka en liter bubbelvatten - gott!

Over and Out

RSS 2.0