abstinens?

Kl. 13:36
Inatt drömde jag om Pavel Zavadil. Jag funderar på om det är pga. den enorma ÖIS abstinensen jag har, som jag drömmer om någonting med ÖIS iprincip varje natt. Dessutom kommer jag ihåg drömmarna, vilket jag har haft svårt för att göra innan. Men det är väl bara något positivt. Liksom, jag drömmer ju om snygga män varje natt, kan inte bli så mycket bättre start på dagen xD haha.



Over and Out

Drömmar

Kl. 15:08
Somnade med huvudvärk igår och vaknade med det imorse. Huvudvärk är förmodligen en av de västa grejer man kan ha. Det gör ont. Man kan inte koncentrera sig. Det baknar som ett helvete och hela livet blir plötsligt väldigt värdelöst...
Igårnatt drömde jag om Anders Prytz och inatt om Björn. Silka underbara drömmar, säger jag bara. Drömmar är bra, för där kan allting hända. Dom är som bäst när det känns så galet verkligt. Och det gjorde dessa. Och dem var helt extremt bra. Då var det destu jobbigare att vakna med världens skallebank. Fy, hade helre velat somna om.. direkt.

Jag och Jåge har snackat asmycket om att vi i FSH ska ses och ta nåra lirarnas på Skotty. Och Söder tog tag i det innan jag hann snacka med honom om det. Helt underbart, så nästa helg bär det av till Skotty och nåra lirarnas skall väl också sjunka ner fint. Äntligen får jag träffa mina pojkar, plus förhoppningsvis Natalie o Rebecca. HOOOPPAS!
Drink beer with the guys, yeees!



Over and Out

ÖIS-saknad

Kl. 12:22
Läste precis ett par rader i Natalie's blogg, om ÖIS. Och ja, jag saknar gemenskapen minst lika mycket. Vi är ett gäng, ett glatt, härligt gäng, som träffades minst en gång i veckan, och nu känns det som evigheter sedan sist vi sågs allihop. För mig är det rätt självklart att det skär i hjärtat av saknad. Saknad av,
Glädjen.
Kärleken.
Lyckan.
Tryggheten.
Lirarnas lager.
Kramarna.
De ständiga skratten.
Den självklara uppmuntran för någon som har en dålig dag.
Läktarkänslan.
Sångerna.
Skålarna.
Ja, listan kan göras lång, så jag tar bara upp de mest vesentliga.







 


snacka om olika fotbollskultur.

Kl. 21:19
Klockan slar snart tjugo över tio och dagen har spenderats pa Allianz Arena inne i München. Jag, mormor,morfar, Björn och Nils har kollat pa 1860 München. Och vi hamnade mitt i klacken, och vilken stämning!
Andra divitionen och ända det "bleka publikantalet" enligt fansen, 25 000... Och vi är glada om vi fyller Valhalla. Snacka om olika fotbollskulturer.
Riktigt mäktig arena och känslorna bara flödade. Visst var det en skitmatch, där bortalaget vann med 1-0. Där det var tva lag som slog bollar till tomma intet. Där man inte tänkte överhuvdtaget under spelets gang. Själv tycker jag att stämningen överöstade matchen.
Och visst är fotboll känslor. Jag skulle göra all för att ha minst 25 000 människor pa varje ÖIS-match. Jag rös när 1860 fansen klappade i takt till "öis" "framat rödblatt kämpa för seger" . Det var oerhört mäktigt när det danade över hela arenan. Anda skulle jag inte byta natt lag i världen för den kärleken jag har för ÖIS. Den är speciell och den kan aldrig tas ifran mig. Vi ÖISsupportar sörjer och firar i vatt o tort, tillsammans. Vi har en gemenskap som jag inte sett eller hört att natt annat lag samt, deras supportrar har. Just nu har jag sadan abstinens sa att det inte finns. Jag vill ha ÖIS! Jag vill ha rödblatt lir och langa, varma kramar! Nu!

Btw. Kalmar vann SM-guld och jag är verkligen superglad för deras skull. Det var de verkligen värda, sa grattis! Men mina herrar. Nästa ar skall guldet hem i rött o blatt!

Over and Out

Tyskland

Kl.23:34
Idag är det tisdag och jag har jobbat med morfar, somvanligt. Och jag gillar't! Sedan bar det av till Brattås för att träna småtjejerna, som var helt galna idag. Jag undrar hur man får den energin?

I alla fall, imorn åker jag, mormor o morfar till Tyskland. Flyget lämnar Landvetter 11:50 om allt går enligt planerna. (haha, så jävla rolig är jag.. och ja! jag skrattade nyss åt mig själv). Är borta i 12 dagar och ska jag vara ärlig så kommer det vara det skönaste jag gjort på väldigt länge. Bort ifrån allting och bara vara. Helt underbart!
Undrar hur jag kommer klara mig utan att höra nått ifrån Mattias på 12 dar. Vi har inte varit utan varandra, och då menar jag att snacka åtminstonde i telefon, längre än 3 dagar. Kommer bli ensamt..
Och alla andra, jag är van vid att hålla kontakten med. Emma, Sandra, Tjäder, Joel, Anderas, Mattias.W mest.. Kommer vara tomt, men ändå skönt (missförstå mig rätt).
Det som är mest jobbigt är att jag är borta när Emma fyller år. Det tar mest i hjärtat. Men får fira henne till tusen när jag kommer hem. Världens längsta kram osv. :)

Måste bara berätta att jag hade den mest fantastiska dröm inatt också. Björn var med, såklart! Mer får ni inte veta, det får stanna mellan mig o Björn. Och Emma var med en stund och försvann också ^^

Hejdå mina kära vänner, vi ses när jag kommer hem! <3
Over and Out

verkligheten som inte försvinna.

Kl. 12:40
Inatt drömde jag om de bravader som inträffade på nyår igen. Vaknade upp med tårar i ögonen och kallsvettades. Jag hatar.. verkligen hatar dom drömmarna. Trodde händelserna hade passerat, så det bara är dags att glömma de nu. Men nej, jag blir ständigt påmind om vad som faktiskt hände. Och jag blir lika rädd varje gång.
Det verkar inte som jag någonsin kommer att kunna släppa den natten/morgonen hur mycket jag än vill det. Och nu i efterhand med alla tankar som snurrar runt i huvudet och är obegripliga att förstå. Jag gillar det inte. Min kropp blir helt stel och hjärtat slår hårdare än vanligt. Det är en obehaglig känsla och det är så gott som ett mirakel att det gick såpass bra som det faktiskt gick. Vet inte vem jag ska tacka för det...

Over and Out

en vanlig söndag.

Kl. 13:43
Klockan är snart kvar i två på ångestensdag - söndag. Har väl iofs. ingenting att ha ångest över, men jag tror det är någonting i varje söndag som gör att det bara blir så helt omedvetet. Jag menar... idag är det i princip perfekta väderförhållanden för en höstdag.. eller vinter? Det är sol, blå himmel och jag har nästan inga "måste görande" idag. Det är skönt! Nu är Halloween "firad" och över detta året också. Tiden bara försvinner och om 6 dagar fyller jag 19. En rättså meningslös ålder om jag får säga mitt.
Det är rätt tråkigt ändå att jag inte känner lika mycket för min dag som jag gjorde när jag var mindre. Då ver det liksom höjden av lyx att fylla år. Man blev uppvaktad hela dagen och låg och spände sig inför sin födelsedag i en vecka innan. Det skall vara den dagen då man får göra vad man vill och slippa ta hänsyn till någon. Men nu reagerar jag knappt överhuvudtaget. Dagen kommer, och sedan försvinner den.. Det är inte så mycket mer med det. Det finns ingen speciell känsla i det överhuvudtaget. Rätt tragiskt!

Men iallafall, i fredags kom en stooor överaskning och knackade på våran ytterdörr. Martin.. Har flyttat ner till Hongkong med fru och barn och arbetar där nu och ett tag framöver. Kan inte direkt påstå att vi har kanonkontakt med honom längre, vilket är lite svårt för mig att acceptera i och med att han ligger så nära om hjärtat och han är en sån kille som man bara kan ha kul med, någonting som heter "tråkigt" finns inte runt hans area.
Det komiska med det hela var att jag i fredags förmiddag skickade iväg ett sms till honom för att kolla läget och 7 timmar senare står han i dörröppningen. Sådan sjuk timeing att jag lyckades höra av mig precis samma dag som han är i Sverige. Ett underbart återseende med många skratt och stor saknad!

Over and Out

RSS 2.0