läst egna blogginlägg.
Kl. 15:48
Jag var lite egenkär och läste igenom nåra inlägg om ÖIS i min egna blogg för att kunna lyfta upp lite positiv energi till mig själv om ÖIS nu i dessa svåra tider. Och jag hittade ett som verkligen beskrev allt som jag behövde veta just nu. Ett inlägg jag skrev 22 juni förra året. Där beskrev jag just varför ÖIS betyder så mycket för mig. Dessutom hette inlägget "från A till ÖIS" antagligen för att göra en liten hedring till en stor man - Björn Afzelius.
Jag stör mig lite på att många ögon har poppat upp för honom nu. Men det är väl för att jag iprincip är uppfödd med honom. Han har alltid varit stor för mig och hans texter har alltid betytt mycket. Även många ÖIS ögon har blivit stora för Björn. Antagligen efter det som skrevs på öis hemsida förut. Där uppmuntrades det om att läsa ett kapittel skrivet av Björn. Just det kapitlett som jag beskrivit i mitt inlägg den 22 juni. Lite komiskt, men sant.
På söndag spealr ÖIS mot DIF, hemma. På söndag var det precis för 50år sedan Björn fick upp sina ögon för lirarnas lag, mot också komiskt nog, DIF. Så det är bestämt att inmarsch låten skall vara "Sång till friheten". Det kommer bli stort, och jag ser fram emot det. Föresten! Det är fortfarande så jävla skönt att vara ÖISare , <3
Over and Out
Jag var lite egenkär och läste igenom nåra inlägg om ÖIS i min egna blogg för att kunna lyfta upp lite positiv energi till mig själv om ÖIS nu i dessa svåra tider. Och jag hittade ett som verkligen beskrev allt som jag behövde veta just nu. Ett inlägg jag skrev 22 juni förra året. Där beskrev jag just varför ÖIS betyder så mycket för mig. Dessutom hette inlägget "från A till ÖIS" antagligen för att göra en liten hedring till en stor man - Björn Afzelius.
Jag stör mig lite på att många ögon har poppat upp för honom nu. Men det är väl för att jag iprincip är uppfödd med honom. Han har alltid varit stor för mig och hans texter har alltid betytt mycket. Även många ÖIS ögon har blivit stora för Björn. Antagligen efter det som skrevs på öis hemsida förut. Där uppmuntrades det om att läsa ett kapittel skrivet av Björn. Just det kapitlett som jag beskrivit i mitt inlägg den 22 juni. Lite komiskt, men sant.
På söndag spealr ÖIS mot DIF, hemma. På söndag var det precis för 50år sedan Björn fick upp sina ögon för lirarnas lag, mot också komiskt nog, DIF. Så det är bestämt att inmarsch låten skall vara "Sång till friheten". Det kommer bli stort, och jag ser fram emot det. Föresten! Det är fortfarande så jävla skönt att vara ÖISare , <3
Over and Out
döden har inget namn.
Kl. 13:05
Mamma lade fram första delens sida nr. 50 i GP till mig förut. Hon pekade på dödsannonsen längst upp till vänster och jag läste det med ett blödande hjärta. Jag blev livrädd när jag tog tidningen ifrån henne och samtidigt fick se hennes allvarliga ögon. Jag läste annonsen, säkert fyra gånger upp och ner och försökte få min kropp och mitt huvud att tackla den nyss inkommande nyheten. Halsgropen blev tjock och jag visste inte vad jag skulle säga. Hjärtat började slå snabbare och min kropp blev varm.
Jag kan fortfarande inte förstå hur orättvis vår värld är. Dödsannonsen gällde en skolkamrat till mig. En tjej som jag flera gånger har gått till och från skolan med, eftersom vi bodde så nära varandra. En tystlåten tjej, svår att komma nära inpå livet med. Så vi pratade mest om skolan och hur det skulle bli att gå ur 9an. Det var ofta tyst när vi gick, men det var såklart skönt att ha sällskap. Det hoppas jag hon tyckte också.
I annonsen står det "har hastigt lämnat oss i stor sorg och saknad". Det gör ont i mig när jag vet hur dåligt hon mådde. Jag som innerligt trodde att hon mådde bättre nu, än förut. Men tydligen inte. Det är svårt att läsa av människor. Jag trodde aldrig det skulle få gå så långt. Det är ingen människa i världen värd.
Jag har aldrig vågat läsa dödsannonser för har alltid varit rädd att hitta någon jag känner. Döden skrämmer mig, speciellt när man hamnar där av oklara skäl eller för att man inte vill leva mer. Det skrämmer mig nog mest av allt. Jag vet inte hur jag skall avsluta det här. Jag funderar på att ta en promenad. Få ut tankarna, men jag är rätt att jag kanske hamnar på den platsen där allting skedde. För det är precis här, i skogen bakom mig någonstans.
Jag tänker på hennes familj, på alla som älskar henne. Jag tänker på er och jag är ledsen.
Mamma lade fram första delens sida nr. 50 i GP till mig förut. Hon pekade på dödsannonsen längst upp till vänster och jag läste det med ett blödande hjärta. Jag blev livrädd när jag tog tidningen ifrån henne och samtidigt fick se hennes allvarliga ögon. Jag läste annonsen, säkert fyra gånger upp och ner och försökte få min kropp och mitt huvud att tackla den nyss inkommande nyheten. Halsgropen blev tjock och jag visste inte vad jag skulle säga. Hjärtat började slå snabbare och min kropp blev varm.
Jag kan fortfarande inte förstå hur orättvis vår värld är. Dödsannonsen gällde en skolkamrat till mig. En tjej som jag flera gånger har gått till och från skolan med, eftersom vi bodde så nära varandra. En tystlåten tjej, svår att komma nära inpå livet med. Så vi pratade mest om skolan och hur det skulle bli att gå ur 9an. Det var ofta tyst när vi gick, men det var såklart skönt att ha sällskap. Det hoppas jag hon tyckte också.
I annonsen står det "har hastigt lämnat oss i stor sorg och saknad". Det gör ont i mig när jag vet hur dåligt hon mådde. Jag som innerligt trodde att hon mådde bättre nu, än förut. Men tydligen inte. Det är svårt att läsa av människor. Jag trodde aldrig det skulle få gå så långt. Det är ingen människa i världen värd.
Jag har aldrig vågat läsa dödsannonser för har alltid varit rädd att hitta någon jag känner. Döden skrämmer mig, speciellt när man hamnar där av oklara skäl eller för att man inte vill leva mer. Det skrämmer mig nog mest av allt. Jag vet inte hur jag skall avsluta det här. Jag funderar på att ta en promenad. Få ut tankarna, men jag är rätt att jag kanske hamnar på den platsen där allting skedde. För det är precis här, i skogen bakom mig någonstans.
Jag tänker på hennes familj, på alla som älskar henne. Jag tänker på er och jag är ledsen.
Paolo Maldini
Kl. 12:22
Allt som hänt ÖIS och Janne har tagit upp allt annat händelserikt inom fotbollen och jag har helt missat att det är Paolo Maldinis sista match på San Siro idag. Det är ju helt sjukt tragiskt! Milans trogne mittback lägger sina hårt knutna skor på hyllan.
Jag vet inte riktigt hur jag skall tackla det, utan det känns inte så sannorlikt. Han gjorde debut som 16åring för Milan -85 , jag förstår inte hur många år han varit med. Han har ju alltid funnits där. Och nu ska han inte göra det längre. Det finns liksom inte i min värld.
Det blir som en bit av Milan försvinner. Tragiskt, men sant. Jag kommer iallafall att sakna honom - mycket. För mig har han alltid betytt någonting extra. Han har hållt klubbkänsla och ett hjärta för sitt lag, vid liv. Nu dör den känslan lite, den försvinner tillsammans med Maldini - en av världens, genom tiderna, bästa mittback.
Jag vet inte hur man hedrar en person som fotbollsmässigt betytt oerhört mycket. Kanske sen, eller efter nåra dagar när beskedet har fått lagt av sig lite, så kanske, kanske jag kan beskriva och hedra en av de största. Men om cirkus 2 ½ timme kommer jag att sitta fastklistrad framför canal + och rysa för sista gången, till Maldini och hans passion.
Tack för allt, för alltid.
Over and Out
Allt som hänt ÖIS och Janne har tagit upp allt annat händelserikt inom fotbollen och jag har helt missat att det är Paolo Maldinis sista match på San Siro idag. Det är ju helt sjukt tragiskt! Milans trogne mittback lägger sina hårt knutna skor på hyllan.
Jag vet inte riktigt hur jag skall tackla det, utan det känns inte så sannorlikt. Han gjorde debut som 16åring för Milan -85 , jag förstår inte hur många år han varit med. Han har ju alltid funnits där. Och nu ska han inte göra det längre. Det finns liksom inte i min värld.
Det blir som en bit av Milan försvinner. Tragiskt, men sant. Jag kommer iallafall att sakna honom - mycket. För mig har han alltid betytt någonting extra. Han har hållt klubbkänsla och ett hjärta för sitt lag, vid liv. Nu dör den känslan lite, den försvinner tillsammans med Maldini - en av världens, genom tiderna, bästa mittback.
Jag vet inte hur man hedrar en person som fotbollsmässigt betytt oerhört mycket. Kanske sen, eller efter nåra dagar när beskedet har fått lagt av sig lite, så kanske, kanske jag kan beskriva och hedra en av de största. Men om cirkus 2 ½ timme kommer jag att sitta fastklistrad framför canal + och rysa för sista gången, till Maldini och hans passion.
Tack för allt, för alltid.
Over and Out
"Bottenlagen hotar att stämma Manchester United"
Kl. 16:14
"Bottenlagen hotar att stämma Manchester United
om mästarna låter reserver spela mot Hull på söndag.
Newcastle, Middlesbrough och Sunderland riskerar att
åka ur ligan om Hull vinner. Alex Ferguson har redan
sagt att han tänker låta de flesta av sina spelare vila i den
sista Premier League- matchen på söndag. Han vill låta
de bästa spelarna ladda inför årets viktigaste match,
Champions League-finalen mot Barcelona om en vecka."
Jag blir så trött. Om Newcastle, Middlesbrough eller Sunderland redan hade vunnit ligan och var i final i Champions League så hade dom också låtit sina bästa spelare fått vila upp sig för att förbereda sig inför finalen i CL.
Dessutom har inte United någon som är dålig i deras lag, så det är näst intill omöjligt för Sir Alex att ställa ut ett "dåligt" lag på gräsmattan. Sir Alex får väl handla som han vill. United är ju hans lag och han bestämmer hur han vill att dem skall spela. Förstår inte bottenlagen hur löjligt det låter?
Det är väl inte Uniteds fel att dem ligger i botten och håller på att åka ur? Och tror dem verkligen att den domen kommer att gå igenom om dem bestämmer sig för att stämma the reds?
Herregud, vad tänker dom med? Jag blir så trött...
Over and Out
"Bottenlagen hotar att stämma Manchester United
om mästarna låter reserver spela mot Hull på söndag.
Newcastle, Middlesbrough och Sunderland riskerar att
åka ur ligan om Hull vinner. Alex Ferguson har redan
sagt att han tänker låta de flesta av sina spelare vila i den
sista Premier League- matchen på söndag. Han vill låta
de bästa spelarna ladda inför årets viktigaste match,
Champions League-finalen mot Barcelona om en vecka."
Jag blir så trött. Om Newcastle, Middlesbrough eller Sunderland redan hade vunnit ligan och var i final i Champions League så hade dom också låtit sina bästa spelare fått vila upp sig för att förbereda sig inför finalen i CL.
Dessutom har inte United någon som är dålig i deras lag, så det är näst intill omöjligt för Sir Alex att ställa ut ett "dåligt" lag på gräsmattan. Sir Alex får väl handla som han vill. United är ju hans lag och han bestämmer hur han vill att dem skall spela. Förstår inte bottenlagen hur löjligt det låter?
Det är väl inte Uniteds fel att dem ligger i botten och håller på att åka ur? Och tror dem verkligen att den domen kommer att gå igenom om dem bestämmer sig för att stämma the reds?
Herregud, vad tänker dom med? Jag blir så trött...
Over and Out
onsdag
Kl. 12:09
Nu sitter jag här igen. En halvmulen, ibland framstickande sol och blåsig onsdags förmiddag. Och pricken över i:et är att min hals håller på att krongla, och har gjort det ett tag. Det känns inte som vanlig halsont, utan som något annat, jag vet inte vad. Det känns som det sitter längst in på tungan, efter smaklökarna på min högra sida. Och jag gillar det inte. Igår kväll gjorde det så ont att jag inte kunde somna, men imorse kändes det bättre. Det hoppar upp och ner hela tiden och är väldigt frustrerande.
Speciellt idag, för ikväll är det match. Och jag vill vara med. Dessutom ska jag även förmodligen dra på mig kaptensbindeln iom. att vår kapten inte skall spela. Och den äran vill jag gärna ha. Så jag skall genomgå alla möjliga påkommna kurer för att lyckas dra ner på smärtan något tills ikväll. Jag hoppas det funkar!
Igår var jag hos tandläkaren. Jag var illamående när jag gick in genom dörren för att sätta mig ner i soffan i väntrummet. Jag fick vänta 10minuter längre än vad tiden var tillsagd. Jag är verkligen rädd för att sätta mig i tandläkarstolen, för varje gång tror jag att jag kommer ha en massa hål som jag måste laga med hjälp av en jättestor borr. Det är konstigt, iom. att jag aldrig haft problem med tänderna.
Jag sa rakt och ärligt till min tandläkare att det inte direkt så att jag längtar efter att komma dit. Hon log och svarade: det är det inte många som gör. Det kan inte vara lätt att vara tandläkare, det är säkert 80% av sveriges befolkning som är rädda när dom kommer dit. Jaja, mina tänder var fina, somvanligt, och inte de minsta påbrå på hål. Hon sa att jag hade riktigt fina tänder, och att det är kul när sådana som jag kommer in för undersökning. Jag pustade ut och gick med ett leende därifrån. Klumpen i magen var borta.
ÖIS spelade mot Häcken i måndags. Och det slutade som det brukar. Uddamålsförlust och ett säknt huvud till marken. Det är inte lätt att vara ÖISare nu. Hela tiden kastas man fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Ändå ger vi aldrig upp. Det är så skönt med supportrar som älskar i både ur och skur. Heja ÖIS!
Over and Out
Nu sitter jag här igen. En halvmulen, ibland framstickande sol och blåsig onsdags förmiddag. Och pricken över i:et är att min hals håller på att krongla, och har gjort det ett tag. Det känns inte som vanlig halsont, utan som något annat, jag vet inte vad. Det känns som det sitter längst in på tungan, efter smaklökarna på min högra sida. Och jag gillar det inte. Igår kväll gjorde det så ont att jag inte kunde somna, men imorse kändes det bättre. Det hoppar upp och ner hela tiden och är väldigt frustrerande.
Speciellt idag, för ikväll är det match. Och jag vill vara med. Dessutom ska jag även förmodligen dra på mig kaptensbindeln iom. att vår kapten inte skall spela. Och den äran vill jag gärna ha. Så jag skall genomgå alla möjliga påkommna kurer för att lyckas dra ner på smärtan något tills ikväll. Jag hoppas det funkar!
Igår var jag hos tandläkaren. Jag var illamående när jag gick in genom dörren för att sätta mig ner i soffan i väntrummet. Jag fick vänta 10minuter längre än vad tiden var tillsagd. Jag är verkligen rädd för att sätta mig i tandläkarstolen, för varje gång tror jag att jag kommer ha en massa hål som jag måste laga med hjälp av en jättestor borr. Det är konstigt, iom. att jag aldrig haft problem med tänderna.
Jag sa rakt och ärligt till min tandläkare att det inte direkt så att jag längtar efter att komma dit. Hon log och svarade: det är det inte många som gör. Det kan inte vara lätt att vara tandläkare, det är säkert 80% av sveriges befolkning som är rädda när dom kommer dit. Jaja, mina tänder var fina, somvanligt, och inte de minsta påbrå på hål. Hon sa att jag hade riktigt fina tänder, och att det är kul när sådana som jag kommer in för undersökning. Jag pustade ut och gick med ett leende därifrån. Klumpen i magen var borta.
ÖIS spelade mot Häcken i måndags. Och det slutade som det brukar. Uddamålsförlust och ett säknt huvud till marken. Det är inte lätt att vara ÖISare nu. Hela tiden kastas man fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Ändå ger vi aldrig upp. Det är så skönt med supportrar som älskar i både ur och skur. Heja ÖIS!
Over and Out
Glory Glory MAN UNITED.
Kl. 11:38
Manchester United - Arsenal
16 maj 2009 , Old Traffornd
Matchen i sig var kass. Men jag fick två riktiga rysanfall som ändå gjorde matchen sevärd tillslut. I 66e minuten kom den första, när Tevéz byttes ut. 70 000 pers. på Old Traffords magiska arena buade för att matchens bäste spelare blev utbytt. När Tevés sedan gav tackande vinkningar övergick buandet till stående ovationer. Om jag, som såg det på teve fick rysningar av den magiska tillställningen, som jag bara hörde och såg en femtedel av, undra då vad Tevéz fick, som var mittpunkten till allting. Helt fantastiskt!
Rysattack nummer två kom efter slutsignalen. Att se alla röda tröjor springa ut på den gröna gräsmattan med de största leendena och de stora lysande ögonen. För att samlas hela laget i en stor ring med endast glädje och dans.
Champange och blommor yrde, fyrverkerier small och mitt i allt står succé tränaren, lyckligare än någonsin. Så som han alltid ser ut efter en vinst; som ett barn på julaftonsmorgon.
Det är så skönt att se en tränare som blir lika glad varje gång sitt lag gör mål. Varje vinst verkar för honom vara det största som hänt. Och visst är det stort.
United är nu uppe på 18 liga guld. Lika många som min fars lag nu, Liverpool. Och snart är mitt lag förbi pappas. Det är urskönt att kunna leva på det senare. Jag ser verkligen fram emot det.
Men de största av allt är att 11 av dessa 18 har varit under Sir Alex ledning. Det måste göra honom till världens bästa tränare?! Jag menar, 11 liga guld på 17 år. Det är en ruuuskigt bra status. Han säger att han skall fortsätta tills hälsan säger stopp. Jag hoppas det är många år kvar tills dess. Han är ju bara 68år iår. Han har många år framför sig.
GLORY GLORY MAN UNITED , v
Over and Out
Manchester United - Arsenal
16 maj 2009 , Old Traffornd
Matchen i sig var kass. Men jag fick två riktiga rysanfall som ändå gjorde matchen sevärd tillslut. I 66e minuten kom den första, när Tevéz byttes ut. 70 000 pers. på Old Traffords magiska arena buade för att matchens bäste spelare blev utbytt. När Tevés sedan gav tackande vinkningar övergick buandet till stående ovationer. Om jag, som såg det på teve fick rysningar av den magiska tillställningen, som jag bara hörde och såg en femtedel av, undra då vad Tevéz fick, som var mittpunkten till allting. Helt fantastiskt!
Rysattack nummer två kom efter slutsignalen. Att se alla röda tröjor springa ut på den gröna gräsmattan med de största leendena och de stora lysande ögonen. För att samlas hela laget i en stor ring med endast glädje och dans.
Champange och blommor yrde, fyrverkerier small och mitt i allt står succé tränaren, lyckligare än någonsin. Så som han alltid ser ut efter en vinst; som ett barn på julaftonsmorgon.
Det är så skönt att se en tränare som blir lika glad varje gång sitt lag gör mål. Varje vinst verkar för honom vara det största som hänt. Och visst är det stort.
United är nu uppe på 18 liga guld. Lika många som min fars lag nu, Liverpool. Och snart är mitt lag förbi pappas. Det är urskönt att kunna leva på det senare. Jag ser verkligen fram emot det.
Men de största av allt är att 11 av dessa 18 har varit under Sir Alex ledning. Det måste göra honom till världens bästa tränare?! Jag menar, 11 liga guld på 17 år. Det är en ruuuskigt bra status. Han säger att han skall fortsätta tills hälsan säger stopp. Jag hoppas det är många år kvar tills dess. Han är ju bara 68år iår. Han har många år framför sig.
GLORY GLORY MAN UNITED , v
Over and Out
snabbfakta
Kl. 12:56
Jag har inte skrivit eller ens varit inne på denna sidan på ett bra tag. Det är mest för att jag inte har haft någonting vettigt att skriva. Fast nu har jag lite matnyttig fakta som jag tänkte ta upp.
ÖIS har tagit sin första poäng, och jag hoppas att det vänder vilken match som helst nu. Jag menar...jag går fortfarande lika glad och hoppfull till varje match och tror att vi kommer kamma hem 3 poäng. i 7 matcher har det varit likadant, och varje gång har jag fått gå hem med ett hängande huvud, tårarna i halsen och med en stor besvikelse i magen. Men fortfarande finns hoppet och troheten kvar, det är ganska sjukt i och med att dom har gjort ett par ruskigt dåliga matcher. Men jag tror fortfarande på mina rödblå pojkar, och vägrar släppa hoppet om att det kommer släppa. Mitt hjärta är fortfarande lika rödblått som alltid.
Förövrigt så slog just klockan 13:00 och hela huset skakade. Så som det gör varje onsdag klockan 13. Det är då Sabema spränger i bergen och det hör liksom till själva onsdagen att det skall smälla och huset ska röra sig.
För att fortsätta på fotbollssnåret är det lika frustrerande att det går lika dåligt för oss som det gör för ÖIS. Vi har en massa uddamålsförluster, bara för att vi inte kan sätta mål. Imorn spelar vi mot Göteborgs studenter och då tror jag att vi kommer ta vår första 3poängare, för det är ett lag vi ska slå. Det var den sista matchen förra året som jag spelade hela. Då gjorde jag ett mål, fick ett mål avblåst och spelade fram till ytterliggare ett avblåst mål. Så jag tror att detta kommer bli KSK's match. Och jag ser fram emot den, hoppas jag får spela lite mer denna gången och att mitt knä klarar av det.
Jag har inte heller nämnt att vi skall föröka familjen. En liten tjej som vi får i början av juli. Vi bråkar fortfarande om vad hon skall heta. Jag har 5 namn som jag kan gå med på och vill ha; Mika, Lucky, Ester, Niila eller Ninja. Och ja, det är en hund inte en bäbis-människa vi ska få.. Eller köpa.
I lördags hade laget fest. Alla utan 4 kom, det var riiiiktigt roligt. Vi tjoade och tjimmade, spelade spel, grillade, sjung, tog fula lagkort, drack sprit och skrattade tills vi grät. En riktigt lyckad kväll måste jag säga, det var länge sedan jag hade så roligt. Så tack ska ni ha, mina lirare!
Jag har skickat in en ansökan till Hantverk och Design på Nääs-fabriker. Till en utbildning för att bli möbeltapetserare som är på 2 år. Det skall bli ruggit spännande och se om jag kommer in. Dom tar nämnligen bara in 6 pers. och enligt en lärare där så är det mååånga som söker. Så ja, jag hoppas på det bästa så får jag se.
Over and Out
Jag har inte skrivit eller ens varit inne på denna sidan på ett bra tag. Det är mest för att jag inte har haft någonting vettigt att skriva. Fast nu har jag lite matnyttig fakta som jag tänkte ta upp.
ÖIS har tagit sin första poäng, och jag hoppas att det vänder vilken match som helst nu. Jag menar...jag går fortfarande lika glad och hoppfull till varje match och tror att vi kommer kamma hem 3 poäng. i 7 matcher har det varit likadant, och varje gång har jag fått gå hem med ett hängande huvud, tårarna i halsen och med en stor besvikelse i magen. Men fortfarande finns hoppet och troheten kvar, det är ganska sjukt i och med att dom har gjort ett par ruskigt dåliga matcher. Men jag tror fortfarande på mina rödblå pojkar, och vägrar släppa hoppet om att det kommer släppa. Mitt hjärta är fortfarande lika rödblått som alltid.
Förövrigt så slog just klockan 13:00 och hela huset skakade. Så som det gör varje onsdag klockan 13. Det är då Sabema spränger i bergen och det hör liksom till själva onsdagen att det skall smälla och huset ska röra sig.
För att fortsätta på fotbollssnåret är det lika frustrerande att det går lika dåligt för oss som det gör för ÖIS. Vi har en massa uddamålsförluster, bara för att vi inte kan sätta mål. Imorn spelar vi mot Göteborgs studenter och då tror jag att vi kommer ta vår första 3poängare, för det är ett lag vi ska slå. Det var den sista matchen förra året som jag spelade hela. Då gjorde jag ett mål, fick ett mål avblåst och spelade fram till ytterliggare ett avblåst mål. Så jag tror att detta kommer bli KSK's match. Och jag ser fram emot den, hoppas jag får spela lite mer denna gången och att mitt knä klarar av det.
Jag har inte heller nämnt att vi skall föröka familjen. En liten tjej som vi får i början av juli. Vi bråkar fortfarande om vad hon skall heta. Jag har 5 namn som jag kan gå med på och vill ha; Mika, Lucky, Ester, Niila eller Ninja. Och ja, det är en hund inte en bäbis-människa vi ska få.. Eller köpa.
I lördags hade laget fest. Alla utan 4 kom, det var riiiiktigt roligt. Vi tjoade och tjimmade, spelade spel, grillade, sjung, tog fula lagkort, drack sprit och skrattade tills vi grät. En riktigt lyckad kväll måste jag säga, det var länge sedan jag hade så roligt. Så tack ska ni ha, mina lirare!
Jag har skickat in en ansökan till Hantverk och Design på Nääs-fabriker. Till en utbildning för att bli möbeltapetserare som är på 2 år. Det skall bli ruggit spännande och se om jag kommer in. Dom tar nämnligen bara in 6 pers. och enligt en lärare där så är det mååånga som söker. Så ja, jag hoppas på det bästa så får jag se.
Over and Out
