Hur ska det gå?
Kl. 14:54
Hur ska det gå?
Hur ska det gå?
Hur ska det gå?
Hur ska de gå?
Hur ska de gå?
Precis så sjunger Melissa Horn i en av sina låtar och jag håller med: hur fan ska det gå?
Jag har sådan galen ångest inför söndag, jag trodde den skulle lägga sig efter Elfsborgsmatchen, men den fortsätter att trycka på. Det är en plågsam väntan till på söndag. Ovissheten ligger tätt och jag mår ständigt illa. Jag kan inte äta. Jag kan inte sova. Jag kan inte tänka. Jag har ingen som helst konsentrationsförmåga kvar.
Helst av allt hade jag velat låsa in mig på mitt rum, sätta stereon på högsta volym och falla in i nån slags trans. Allt för att slippa den långsamma och outhärdligt smärtsamma väntan.
Ni som nu stirrar på min blogg, höjer ögonbrynet och tänker "skärp dig nu" , ni vet inte vad kärlek till ett lag betyder. Ni vet inte hur det är att dela glädje och sorg med lagets övriga supportrar. Ni vet inte hur det är att känna lycka och upprymdhet över en vinst, eller smärta och pina över en förlust. Ni vet inte... Och hur gärna ni än försöker så kommer ni aldrig förstå. Och ni behöver inte förstå eller veta, ni behöver inte bry er, ni behöver inte ödsla en endaste sekund åt mig och mitt sätt att må bra eller må dåligt.
Det här är jag. Det här är mitt liv. ÖIS är lycka för mig. Stör det dig?
Hur ska det gå?
Hur ska det gå?
Hur ska det gå?
Hur ska de gå?
Hur ska de gå?
Precis så sjunger Melissa Horn i en av sina låtar och jag håller med: hur fan ska det gå?
Jag har sådan galen ångest inför söndag, jag trodde den skulle lägga sig efter Elfsborgsmatchen, men den fortsätter att trycka på. Det är en plågsam väntan till på söndag. Ovissheten ligger tätt och jag mår ständigt illa. Jag kan inte äta. Jag kan inte sova. Jag kan inte tänka. Jag har ingen som helst konsentrationsförmåga kvar.
Helst av allt hade jag velat låsa in mig på mitt rum, sätta stereon på högsta volym och falla in i nån slags trans. Allt för att slippa den långsamma och outhärdligt smärtsamma väntan.
Ni som nu stirrar på min blogg, höjer ögonbrynet och tänker "skärp dig nu" , ni vet inte vad kärlek till ett lag betyder. Ni vet inte hur det är att dela glädje och sorg med lagets övriga supportrar. Ni vet inte hur det är att känna lycka och upprymdhet över en vinst, eller smärta och pina över en förlust. Ni vet inte... Och hur gärna ni än försöker så kommer ni aldrig förstå. Och ni behöver inte förstå eller veta, ni behöver inte bry er, ni behöver inte ödsla en endaste sekund åt mig och mitt sätt att må bra eller må dåligt.
Det här är jag. Det här är mitt liv. ÖIS är lycka för mig. Stör det dig?
Oså nåra ord om ÖIS....igen.
Kl. 17:34
Ja, då var vi där igen. Kastet mellan hopp och förtvivlan. Fram och tillbaka och ingenaning.
Från att ha gjort en match som de skulle kunnat göra i våras mot DIF i lördags gick dem till att göra en kanon....andra halvlek... mot Elfsborg igår.
Men återigen är de tillbaka till "vi-skjuter-jättemycket-utan-att-träffa-mål"-stadiet och det är verkligen jättefrustrerande. Detta året kan man kalla ÖIS för Bambi ute på hal is med två fötter stadigt på vanlig mark för antingen spelar dem skitdåligt eller skitbra, det finns liksom inget mellanting. Och nu när dem har börjat spela bra det sista så känns det extra förjävligt att det kanske ändå blir Superettan nästa år.
Det känns som om det skulle känts bättre att verkligen varit sämst i Sverige hela tiden och inte ens ha en chans till kvalplats än att ligga lite, lite pyttelite ifrån. Det känns så snöpligt att ramla 2cm från mållinjen, då hade det varit bättre att ramla 2mil därifrån istället så hade hjärtat kanske varit starkare än nu.
För det kan inte vara nyttigt att kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan varje kvart?
Jag har aldrig mått så dåligt innan en ÖISmatch som jag gjorde innan igår. Jag var så nervös så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Magen gjorde ont och jag mådde illa hela dagen, hjärtat bankade extra hårt och tankarna fanns bara åt ett håll -
Till Gamla Ullevi och: Framåt rödblått kämpa för seger!
Snälla snälla snälla Kalmar, kan ni inte bara se till och göra er bästa serieavslutning i hela erat liv? Krossa Djurgårn'. Kapa ben, bryt armar, sparka iväg bollen så inihelevetsjävla långtbort det bara går. Gör ni det och ÖIS sliter av håret på Gävle, då är mitt år gjort. Snälla?
Det känns så fjuttigt att dra upp byxorna och be på sina bara knän till en blogg som ingen läser, men desperationen lyser igenom och detta är min enda önskan.
Over and Out
Ja, då var vi där igen. Kastet mellan hopp och förtvivlan. Fram och tillbaka och ingenaning.
Från att ha gjort en match som de skulle kunnat göra i våras mot DIF i lördags gick dem till att göra en kanon....andra halvlek... mot Elfsborg igår.
Men återigen är de tillbaka till "vi-skjuter-jättemycket-utan-att-träffa-mål"-stadiet och det är verkligen jättefrustrerande. Detta året kan man kalla ÖIS för Bambi ute på hal is med två fötter stadigt på vanlig mark för antingen spelar dem skitdåligt eller skitbra, det finns liksom inget mellanting. Och nu när dem har börjat spela bra det sista så känns det extra förjävligt att det kanske ändå blir Superettan nästa år.
Det känns som om det skulle känts bättre att verkligen varit sämst i Sverige hela tiden och inte ens ha en chans till kvalplats än att ligga lite, lite pyttelite ifrån. Det känns så snöpligt att ramla 2cm från mållinjen, då hade det varit bättre att ramla 2mil därifrån istället så hade hjärtat kanske varit starkare än nu.
För det kan inte vara nyttigt att kastas fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan varje kvart?
Jag har aldrig mått så dåligt innan en ÖISmatch som jag gjorde innan igår. Jag var så nervös så jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Magen gjorde ont och jag mådde illa hela dagen, hjärtat bankade extra hårt och tankarna fanns bara åt ett håll -
Till Gamla Ullevi och: Framåt rödblått kämpa för seger!
Snälla snälla snälla Kalmar, kan ni inte bara se till och göra er bästa serieavslutning i hela erat liv? Krossa Djurgårn'. Kapa ben, bryt armar, sparka iväg bollen så inihelevetsjävla långtbort det bara går. Gör ni det och ÖIS sliter av håret på Gävle, då är mitt år gjort. Snälla?
Det känns så fjuttigt att dra upp byxorna och be på sina bara knän till en blogg som ingen läser, men desperationen lyser igenom och detta är min enda önskan.
Over and Out
Milan!
Kl. 20:53
Nu är det sju minuter kvar tills Grey's Anatomy börjar. Ni kanske har hört det förut, men nu får ni höra det igen: det programmet är så fruktansvärt jävla bra på alla sätt och vis.
Alla tv-programs-producenter bör titta på den och lära. Se och lär! Gör om gör rätt!
Idag fortsätter CL o, Milan spelar borta mot Real samtidigt som United tar sig an något annat... United vinner så jag säger som Markus Birro: "Ikväll håller vi alla på Milan!"
Nu är det sju minuter kvar tills Grey's Anatomy börjar. Ni kanske har hört det förut, men nu får ni höra det igen: det programmet är så fruktansvärt jävla bra på alla sätt och vis.
Alla tv-programs-producenter bör titta på den och lära. Se och lär! Gör om gör rätt!
Idag fortsätter CL o, Milan spelar borta mot Real samtidigt som United tar sig an något annat... United vinner så jag säger som Markus Birro: "Ikväll håller vi alla på Milan!"
förgyllande tågresa
Kl. 19:47
Idag när jag åkte hem så måste dom ha gjort nått fel med tågen, för en tid som 16:47 när typ hela Sverige åker med Kungsbacka tåget så bör det vara fler vagnar, och brukar vara minst två, och inte en. Det var knökfullt för att yttrycka sig i ren göteborgska. Och ja, jag och mina unga friska (eller?) ben fick stå.
Men, denna tjej! (som iofs. fick sitta...) gjorde min dag. Jag har inte sett ett sånt roligt ansikte på jag vet inte huuuur länge. Jag kunde verkligen inte sluta titta på henne. Hon var väl i 18års åldern, med ett riktigt runt köttbulle-huvud, den minsta mun jag någonsin skådat med spikrakt-uppåtpekande mungropar, såsom Jokern i Batman, fast typ 18 gånger mindre mun och hon hade mestadels ditmålade ögonbryn (små o, asfula). Och till råga på allt så såg det ut som hon omedvetet hade smetat in hela ansiktet med brun-utan-sol, omedvetet - för det var så fruktansvärt ojämt.
Alltså, denna tjej! Jag hoppas jag träffar på henne varje hemresa, för hon förgyllde verkligen min dag! Verkligen skitrolig, hoppas du också får träffa denna babe.
Over and Out
Idag när jag åkte hem så måste dom ha gjort nått fel med tågen, för en tid som 16:47 när typ hela Sverige åker med Kungsbacka tåget så bör det vara fler vagnar, och brukar vara minst två, och inte en. Det var knökfullt för att yttrycka sig i ren göteborgska. Och ja, jag och mina unga friska (eller?) ben fick stå.
Men, denna tjej! (som iofs. fick sitta...) gjorde min dag. Jag har inte sett ett sånt roligt ansikte på jag vet inte huuuur länge. Jag kunde verkligen inte sluta titta på henne. Hon var väl i 18års åldern, med ett riktigt runt köttbulle-huvud, den minsta mun jag någonsin skådat med spikrakt-uppåtpekande mungropar, såsom Jokern i Batman, fast typ 18 gånger mindre mun och hon hade mestadels ditmålade ögonbryn (små o, asfula). Och till råga på allt så såg det ut som hon omedvetet hade smetat in hela ansiktet med brun-utan-sol, omedvetet - för det var så fruktansvärt ojämt.
Alltså, denna tjej! Jag hoppas jag träffar på henne varje hemresa, för hon förgyllde verkligen min dag! Verkligen skitrolig, hoppas du också får träffa denna babe.
Over and Out
ledsen o oerhört besviken.
Kl. 16:02
Jag har kommit på vad det värsta i livet är. Det är när ens lag spelar en måste match och man inte kan vara med och hjälpa till. Det måste verkligen vara den värsta känslan. Man är helt hjälplös.
Idag var en sådan dag. Mitt knä är kasst, igen. På uppvärmningen gick ytterliggare en av startspelarna sönder. Klockan ett, på Mölnlyckes konstgräs. Solen sken och det kalla höstvindarna drog in. En perfekt fotbollsdag. Jag var fortfarande lite sur och frustrerad över att inte kunna spela, men var inte speciellt orolig över att vi skulle förlora. Vi har ett bra lag, när alla vill och visar hjärta. Det gjorde ingen idag.
Jag känner mig oerhört besviken och jag får hålla inne på tårarna. En förlust med 5-0 mot ett medelmåttigt tjonglag, det känns sådär. Att mitt knä är kasst och aldrig kommer bli riktigt bra är ännu värre. Men värst av allt är att vi får åka hem som ett div.4 lag. Division 4, vafan är det? Det är pinsamt och det gör ont.
Jag finner inga riktiga ord. Det är klart att jag är besviken och det är klart att det är jävligt orättvist, för vi hör inte hemma där nere. Men samtidigt känner jag att, när vi sätter oss i omklädningsrummet och halva laget kan garva och dra dåliga skämt så kanske inte fotboll betyder så jävla mycket för dom som för mig och några andra som sitter med nerskjunkna huvuden i knäna och får bita i läppen för att inte börja stormgrina som ett nyfött barn.
Kanske att vi som lag bara räcker till som ett div.4 lag. Kanske att vi som lag inte bryr oss. Kanske vi som lag inte gillar fotboll lika mycket som resten av div.3 lagen. Kanske? Alldeles för mycket kanske...
Jag har haft stora drömmar om en stor fotbollskarriär med stora lag och duktiga fotbollsspelare. Just nu känner jag nertryckt i sanden och hoppet om drömmen är försvunnen. Kom igen nu tjejer, vi vänder och går upp!
Jag har kommit på vad det värsta i livet är. Det är när ens lag spelar en måste match och man inte kan vara med och hjälpa till. Det måste verkligen vara den värsta känslan. Man är helt hjälplös.
Idag var en sådan dag. Mitt knä är kasst, igen. På uppvärmningen gick ytterliggare en av startspelarna sönder. Klockan ett, på Mölnlyckes konstgräs. Solen sken och det kalla höstvindarna drog in. En perfekt fotbollsdag. Jag var fortfarande lite sur och frustrerad över att inte kunna spela, men var inte speciellt orolig över att vi skulle förlora. Vi har ett bra lag, när alla vill och visar hjärta. Det gjorde ingen idag.
Jag känner mig oerhört besviken och jag får hålla inne på tårarna. En förlust med 5-0 mot ett medelmåttigt tjonglag, det känns sådär. Att mitt knä är kasst och aldrig kommer bli riktigt bra är ännu värre. Men värst av allt är att vi får åka hem som ett div.4 lag. Division 4, vafan är det? Det är pinsamt och det gör ont.
Jag finner inga riktiga ord. Det är klart att jag är besviken och det är klart att det är jävligt orättvist, för vi hör inte hemma där nere. Men samtidigt känner jag att, när vi sätter oss i omklädningsrummet och halva laget kan garva och dra dåliga skämt så kanske inte fotboll betyder så jävla mycket för dom som för mig och några andra som sitter med nerskjunkna huvuden i knäna och får bita i läppen för att inte börja stormgrina som ett nyfött barn.
Kanske att vi som lag bara räcker till som ett div.4 lag. Kanske att vi som lag inte bryr oss. Kanske vi som lag inte gillar fotboll lika mycket som resten av div.3 lagen. Kanske? Alldeles för mycket kanske...
Jag har haft stora drömmar om en stor fotbollskarriär med stora lag och duktiga fotbollsspelare. Just nu känner jag nertryckt i sanden och hoppet om drömmen är försvunnen. Kom igen nu tjejer, vi vänder och går upp!
Frige Dawit Isaak!
Kl. 17:56
Börjar tröttna på att förbundet och hela fotbolls Sverige gör allt för att förstöra för ÖIS. Mitt hjärtas lag, vi supportrar sätter upp en banderoll för att hjälpa en i familjen. Hela jävla världen tycker ju att Dawit Isaak sitter oskyldigt häcktad. Och vi får inte uttycka någonting om det?
Han och hans familj är öisare, det känns som en skylldighet att man hjälper varandra, att man stöttar och står upp för de som har det svårt. Det är det vi gör, inte något annat politiskt jävla skitsnack.
Tror ni verkligen att ÖIS sätter upp en banderoll, tillängnad en familjemedlem, för att visa någonting politiskt utåt? Det är ju fan absurt! GAIS går fria ur ett solklart lagsystem. Blåvitt får flagga för ett osportslig gangstergäng. Och Bajen hyllar en mördare.
Vad är det för jävla värld vi tillhör?
Börjar tröttna på att förbundet och hela fotbolls Sverige gör allt för att förstöra för ÖIS. Mitt hjärtas lag, vi supportrar sätter upp en banderoll för att hjälpa en i familjen. Hela jävla världen tycker ju att Dawit Isaak sitter oskyldigt häcktad. Och vi får inte uttycka någonting om det?
Han och hans familj är öisare, det känns som en skylldighet att man hjälper varandra, att man stöttar och står upp för de som har det svårt. Det är det vi gör, inte något annat politiskt jävla skitsnack.
Tror ni verkligen att ÖIS sätter upp en banderoll, tillängnad en familjemedlem, för att visa någonting politiskt utåt? Det är ju fan absurt! GAIS går fria ur ett solklart lagsystem. Blåvitt får flagga för ett osportslig gangstergäng. Och Bajen hyllar en mördare.
Vad är det för jävla värld vi tillhör?
fotboll är det enda för mig, men är jag det enda för fotbollen?
Kl. 11:56
Idag är det den tionde oktober tvåtusennio, dvs. ett år, en månad och femton dagar sedan jag opererade mitt korsband på östra sjukhuset. Och sedan i torsdags känns det som om jag har tagit några stora kliv bakåt igen, för en halvtimme in i matchen mot Hisingsbacka på KIP i torsdags så fick jag en smäll och sedan kanakde hela knät. Obehagligt, men ingen döende smärta. Igår morse när jag "vaknade" till Björn Afzelius låt Ikaors, som alla andra morgonar så kunde jag knappt stödja på mitt vänster ben. Smärtan var olidlig och det kändes som jag var tillbaka till augusti förra året, några dagar efter operationen. Jag skulle kunna börja gråta av smärtan men slänger istället i mit två oerhört starka voltaren tabletter som en halvtimme-timme senare börjar värka i både knä och kropp. Hela dagen känner jag mig nerdrogad och helt väck, men smärtan i knät hade iallafall släppt en aning.
Idag känns det bättre i knät även om det fortfarande gör ont. Det är asjobbigt att behöva rätta sig efter en skada hela tiden, och förmodligen kommer det vara såhär fram-o-tillbaka i hela mitt liv och det är oerhört frustrerande. Varför är inte fotboll och jag menta för varandra? Varför måste vi ha ett förhållande där du bara skadar mig? Jag älskar ju dig..
I torsdags vann vi måste-matchen och lägger vår tungar börda helt i Mölnlyckes armar imorgon då dom gör oss en oerhört stor tjänst om dom vinner stort mot Näset. Nästa vecka är det vår tur att möta Mölnlycke och nej, vi tänker inte tacka för någontjänst för vi måstemåstemåste vinna den matchen också, samtidigt som Näset förlorar mot Öjersjö. Snälla snälla, hjälp oss att hålla oss kvar i div.3 vi har inte i fyran att göra!
Idag inträffar en annan måste-match. Sveriges landslag ger sig iväg till Parken i Danmark för att slå grannarna. Själv ska jag till Rebecca och äta o, dricka gott tillsammans med nåra sköna lirare framför tv:n och se ett, förhoppningsvis, göööör laddat Sverige vinna.
Jag tror på en trevlig kväll med underbara vänner.
Puss!
Over and Out
Idag är det den tionde oktober tvåtusennio, dvs. ett år, en månad och femton dagar sedan jag opererade mitt korsband på östra sjukhuset. Och sedan i torsdags känns det som om jag har tagit några stora kliv bakåt igen, för en halvtimme in i matchen mot Hisingsbacka på KIP i torsdags så fick jag en smäll och sedan kanakde hela knät. Obehagligt, men ingen döende smärta. Igår morse när jag "vaknade" till Björn Afzelius låt Ikaors, som alla andra morgonar så kunde jag knappt stödja på mitt vänster ben. Smärtan var olidlig och det kändes som jag var tillbaka till augusti förra året, några dagar efter operationen. Jag skulle kunna börja gråta av smärtan men slänger istället i mit två oerhört starka voltaren tabletter som en halvtimme-timme senare börjar värka i både knä och kropp. Hela dagen känner jag mig nerdrogad och helt väck, men smärtan i knät hade iallafall släppt en aning.
Idag känns det bättre i knät även om det fortfarande gör ont. Det är asjobbigt att behöva rätta sig efter en skada hela tiden, och förmodligen kommer det vara såhär fram-o-tillbaka i hela mitt liv och det är oerhört frustrerande. Varför är inte fotboll och jag menta för varandra? Varför måste vi ha ett förhållande där du bara skadar mig? Jag älskar ju dig..
I torsdags vann vi måste-matchen och lägger vår tungar börda helt i Mölnlyckes armar imorgon då dom gör oss en oerhört stor tjänst om dom vinner stort mot Näset. Nästa vecka är det vår tur att möta Mölnlycke och nej, vi tänker inte tacka för någontjänst för vi måstemåstemåste vinna den matchen också, samtidigt som Näset förlorar mot Öjersjö. Snälla snälla, hjälp oss att hålla oss kvar i div.3 vi har inte i fyran att göra!
Idag inträffar en annan måste-match. Sveriges landslag ger sig iväg till Parken i Danmark för att slå grannarna. Själv ska jag till Rebecca och äta o, dricka gott tillsammans med nåra sköna lirare framför tv:n och se ett, förhoppningsvis, göööör laddat Sverige vinna.
Jag tror på en trevlig kväll med underbara vänner.
Puss!
Over and Out
Rätt skall vara rätt.
Kl. 17:41
Japp, en katastorfinsats igen. Ja, jag säger det fastän jag inte ens sett matchen. Men jag tycker att ett tecken på frustration lyser igenom när man får två spelare utvisade samt tränarn uppskickad på läktaren. Jag säger inte att det var rättvist, för antagligen är det inte det. Men den är så typiskt ÖIS. När dem väl vunnit 3 matcher på raken och står där och har lämnat jumboplatsen, varför kan dem inte bara fortsätta leverera då? Nu har dem haft tre omgångar på sig, dem har haft allt, verkligen allt i egna händer att återigen lämna jumboplatsen och ta sig två stora...eller förlåt, underdrift - enorma steg uppåt ända till kvarlplats.
Och hade det inte varit gott att se två stockholmslag under sig? När derbyt mellan AIK - DIF ägde rum häromdagen satt jag där med ett enormt aik'go. Jag verkligen höll det yttersta på det laget jag hatar mest i hela världens historien. Det var nog första och sista gången jag hejade och tackade AIK för någonting (nu hoppas jag dom förlorar resten...)
Som sagt, typiskt ÖIS. När väl pressen kommer så klarar dem inte av den. Men så nyss var jag inne på Olof Röhlanders sportblogg och tryckte mig in på en länk som han lagt in. Och när jag läste det fick jag rysningar i hela kroppen, jag vet inte om det är bra eller inte, med rysningar alltså... Men det stod att Waderson har spelat de senaste 10 veckorna utan arbetstillstånd. Vilket i regel är förbjudet. Så...vad händer nu? GAIS har kammat ehm 17 poäng sedan dess. Blir de av med dem så hamnar GAIS sist. Vilket gör att ÖIS har en ännu större chans att hålla sig kvar. Jag gillar inte att gotta mig i andras olycka, men det där är fusk. Det var därför ÖIS inte satte in Nathan Coe i allsvenskans första match, mot just GAIS. För han var inte klar, hade inget arbetstillstånd och det var därför förbjudet för honom att stå.
Rätt skall vara rätt och mitt rödblå hjärta dunkar hårdare än någonsin just nu.
Over and Out
Japp, en katastorfinsats igen. Ja, jag säger det fastän jag inte ens sett matchen. Men jag tycker att ett tecken på frustration lyser igenom när man får två spelare utvisade samt tränarn uppskickad på läktaren. Jag säger inte att det var rättvist, för antagligen är det inte det. Men den är så typiskt ÖIS. När dem väl vunnit 3 matcher på raken och står där och har lämnat jumboplatsen, varför kan dem inte bara fortsätta leverera då? Nu har dem haft tre omgångar på sig, dem har haft allt, verkligen allt i egna händer att återigen lämna jumboplatsen och ta sig två stora...eller förlåt, underdrift - enorma steg uppåt ända till kvarlplats.
Och hade det inte varit gott att se två stockholmslag under sig? När derbyt mellan AIK - DIF ägde rum häromdagen satt jag där med ett enormt aik'go. Jag verkligen höll det yttersta på det laget jag hatar mest i hela världens historien. Det var nog första och sista gången jag hejade och tackade AIK för någonting (nu hoppas jag dom förlorar resten...)
Som sagt, typiskt ÖIS. När väl pressen kommer så klarar dem inte av den. Men så nyss var jag inne på Olof Röhlanders sportblogg och tryckte mig in på en länk som han lagt in. Och när jag läste det fick jag rysningar i hela kroppen, jag vet inte om det är bra eller inte, med rysningar alltså... Men det stod att Waderson har spelat de senaste 10 veckorna utan arbetstillstånd. Vilket i regel är förbjudet. Så...vad händer nu? GAIS har kammat ehm 17 poäng sedan dess. Blir de av med dem så hamnar GAIS sist. Vilket gör att ÖIS har en ännu större chans att hålla sig kvar. Jag gillar inte att gotta mig i andras olycka, men det där är fusk. Det var därför ÖIS inte satte in Nathan Coe i allsvenskans första match, mot just GAIS. För han var inte klar, hade inget arbetstillstånd och det var därför förbjudet för honom att stå.
Rätt skall vara rätt och mitt rödblå hjärta dunkar hårdare än någonsin just nu.
Over and Out
