pangboomkrash

Kl. 13:57
I morgon var det två veckor sedan jag opererades. I morgon skall jag ta bort mina KSK-blåa stygn. Det tycker jag är läskigt. Det där med stygnen. Mamma skall göra det. Världens bästa mamma, som ställt upp som ett djur dessa dagarna. Är obeskrivligt tacksam!

Så vad har hänt de här två veckorna egentligen?

Tja.. Idag är första gången jag är helt tablett- och sprutfri. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Men jag har fortfarande svårt för att stå upprakt en längre tid, då känns det som om jag skall svimma vilken sekund som helst. Jag gör flitigt (ehem..) mina övningar tre gånger om dagen och rörligheten blir större och större, fastän stelheten fortfarande har ett stort övertag.

I övrigt mår jag ganska bra, blir fortfarande trött av minsta lilla ansträngning men tar mindre och mindre sovpauser. Så om man bortser från att det låter som om jag är typ hundra år och att jag har en vit, ful obekväm stödstrumpa så mår jag relativt bra.

På tisdagmorgon skall jag tillbaka till sjukhuset och till Jennie, min sjukgymnast. För lite uppdatering och nya övningar, antar jag.

Mitt liv är ganska genomröttet och skittråkigt just nu.
Over and Out