han den där, kent.
Kl. 13:19
Ah okej. Jag och Emma tog oss in till Lisebergshallen för att checka våra gamla bekantingar kent. Sittplats var ett faktum...trodde vi. När allting var nersläkt och "förbandet" börjat spela kom det två brudar och knackade oss på axeln och frågade om vi ville ha ståplats.
Jag förstår fortfarande inte hur dom hittade just oss bland de 3000 andra suspekta människorna. Men vi tvekade en hundradels sekund med snodde strax ganska snabbt till oss ståplatsbiljetterna. Och diskreta och fina som jag och Emma är hamnade vi ganska fort näst längst fram. Värdare än värdast, skulle jag påstå.
Gåshud och lycka till tusen i min kevlarsjäl.
Det finns inga ord som är tillräckliga för att beskriva hur jävla bra kent är live. Martins svett. Samis konstiga rörelser. Markus perfekta osynlighet. Och för att inte tala om Jockes perfektion, snygghet och rörelser. Jösses jag blir knäsvag bara jag tänker på det! Allting svetsas samman och är alltid mer än man förväntar sig. Alltid.
Och det är inte direkt några låga förväntningar man har när man betalat 400spänn för att se Sveriges bästa band. Men trots det lyckas dom alltid överträffa det perfekta. Det är osannoligt, magiskt och alldeles, alledels underbart.
Så ja, Jocke, du har nog rätt - vi vet inte vilka ni är.
Men tack i alla fall. Tack för allt!
Ps. Björn spelade min låt, för mig (endast för mig) i radio ÖIS i torsdags!
Over and Out
Ah okej. Jag och Emma tog oss in till Lisebergshallen för att checka våra gamla bekantingar kent. Sittplats var ett faktum...trodde vi. När allting var nersläkt och "förbandet" börjat spela kom det två brudar och knackade oss på axeln och frågade om vi ville ha ståplats.
Jag förstår fortfarande inte hur dom hittade just oss bland de 3000 andra suspekta människorna. Men vi tvekade en hundradels sekund med snodde strax ganska snabbt till oss ståplatsbiljetterna. Och diskreta och fina som jag och Emma är hamnade vi ganska fort näst längst fram. Värdare än värdast, skulle jag påstå.
Gåshud och lycka till tusen i min kevlarsjäl.
Det finns inga ord som är tillräckliga för att beskriva hur jävla bra kent är live. Martins svett. Samis konstiga rörelser. Markus perfekta osynlighet. Och för att inte tala om Jockes perfektion, snygghet och rörelser. Jösses jag blir knäsvag bara jag tänker på det! Allting svetsas samman och är alltid mer än man förväntar sig. Alltid.
Och det är inte direkt några låga förväntningar man har när man betalat 400spänn för att se Sveriges bästa band. Men trots det lyckas dom alltid överträffa det perfekta. Det är osannoligt, magiskt och alldeles, alledels underbart.
Så ja, Jocke, du har nog rätt - vi vet inte vilka ni är.
Men tack i alla fall. Tack för allt!
Ps. Björn spelade min låt, för mig (endast för mig) i radio ÖIS i torsdags!
Over and Out
Kommentarer
Postat av: emma
ah okej, det var bäst!
Trackback
