Ytterbycup.
Kl. 20:24
Nu är det andra året i rad som jag inte har kunnat spela Ytterbycup pga. knäskada. Nytt för iår var att jag har suttit och hejat på svart/vit-randiga kläder. Känns mer än konstigt. Lindome, vad är det liksom..förutom våra värsta konkurenter?
Men för att se de mest realistiska i det hela så borde Lindomes och Kållereds damer slås ihop. För ett lag med Lindomes passningsspel och Kållereds hjärta och inställning, så skulle det kunna bli hur bra som helst. Lindome är bra, det är dom. På att spela runt bollen. Grejen är att viljan är så förbannat dålig. Tycker inte dom spelat bra denna cupen, utan halvhjärtat o flängit. Blir dom av med bollen så skiter dom i det. Jag tror det är de som är skillnaden mellan oss i Kållered och dom i Lindome.
Vi springer och kämpar tills vi dör. Dom spelar runt bollen i en diamat och hoppas på att motståndarna går bort sig. Pappa har ju blivit tränare för Lindome, så de var mest därför jag var där. Mats, pappas tränarkollega sa efter cupen att jag skulle skynda på att läka mitt knä, för dom behöver mig.
Jovisst, vilja, hjärta och teknik - det kan jag ge, men inte kondition och tålamod. Vi får se om jag drar svartvita ränder över mina blåa kropp, nångång. Men det känns skönt att jag trots drygt två år av frånvaro fortfarande är ihågkommen, eftertraktad och välkommen.
Over and Out
Nu är det andra året i rad som jag inte har kunnat spela Ytterbycup pga. knäskada. Nytt för iår var att jag har suttit och hejat på svart/vit-randiga kläder. Känns mer än konstigt. Lindome, vad är det liksom..förutom våra värsta konkurenter?
Men för att se de mest realistiska i det hela så borde Lindomes och Kållereds damer slås ihop. För ett lag med Lindomes passningsspel och Kållereds hjärta och inställning, så skulle det kunna bli hur bra som helst. Lindome är bra, det är dom. På att spela runt bollen. Grejen är att viljan är så förbannat dålig. Tycker inte dom spelat bra denna cupen, utan halvhjärtat o flängit. Blir dom av med bollen så skiter dom i det. Jag tror det är de som är skillnaden mellan oss i Kållered och dom i Lindome.
Vi springer och kämpar tills vi dör. Dom spelar runt bollen i en diamat och hoppas på att motståndarna går bort sig. Pappa har ju blivit tränare för Lindome, så de var mest därför jag var där. Mats, pappas tränarkollega sa efter cupen att jag skulle skynda på att läka mitt knä, för dom behöver mig.
Jovisst, vilja, hjärta och teknik - det kan jag ge, men inte kondition och tålamod. Vi får se om jag drar svartvita ränder över mina blåa kropp, nångång. Men det känns skönt att jag trots drygt två år av frånvaro fortfarande är ihågkommen, eftertraktad och välkommen.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
