fotboll är det enda för mig, men är jag det enda för fotbollen?
Kl. 11:56
Idag är det den tionde oktober tvåtusennio, dvs. ett år, en månad och femton dagar sedan jag opererade mitt korsband på östra sjukhuset. Och sedan i torsdags känns det som om jag har tagit några stora kliv bakåt igen, för en halvtimme in i matchen mot Hisingsbacka på KIP i torsdags så fick jag en smäll och sedan kanakde hela knät. Obehagligt, men ingen döende smärta. Igår morse när jag "vaknade" till Björn Afzelius låt Ikaors, som alla andra morgonar så kunde jag knappt stödja på mitt vänster ben. Smärtan var olidlig och det kändes som jag var tillbaka till augusti förra året, några dagar efter operationen. Jag skulle kunna börja gråta av smärtan men slänger istället i mit två oerhört starka voltaren tabletter som en halvtimme-timme senare börjar värka i både knä och kropp. Hela dagen känner jag mig nerdrogad och helt väck, men smärtan i knät hade iallafall släppt en aning.
Idag känns det bättre i knät även om det fortfarande gör ont. Det är asjobbigt att behöva rätta sig efter en skada hela tiden, och förmodligen kommer det vara såhär fram-o-tillbaka i hela mitt liv och det är oerhört frustrerande. Varför är inte fotboll och jag menta för varandra? Varför måste vi ha ett förhållande där du bara skadar mig? Jag älskar ju dig..
I torsdags vann vi måste-matchen och lägger vår tungar börda helt i Mölnlyckes armar imorgon då dom gör oss en oerhört stor tjänst om dom vinner stort mot Näset. Nästa vecka är det vår tur att möta Mölnlycke och nej, vi tänker inte tacka för någontjänst för vi måstemåstemåste vinna den matchen också, samtidigt som Näset förlorar mot Öjersjö. Snälla snälla, hjälp oss att hålla oss kvar i div.3 vi har inte i fyran att göra!
Idag inträffar en annan måste-match. Sveriges landslag ger sig iväg till Parken i Danmark för att slå grannarna. Själv ska jag till Rebecca och äta o, dricka gott tillsammans med nåra sköna lirare framför tv:n och se ett, förhoppningsvis, göööör laddat Sverige vinna.
Jag tror på en trevlig kväll med underbara vänner.
Puss!
Over and Out
Idag är det den tionde oktober tvåtusennio, dvs. ett år, en månad och femton dagar sedan jag opererade mitt korsband på östra sjukhuset. Och sedan i torsdags känns det som om jag har tagit några stora kliv bakåt igen, för en halvtimme in i matchen mot Hisingsbacka på KIP i torsdags så fick jag en smäll och sedan kanakde hela knät. Obehagligt, men ingen döende smärta. Igår morse när jag "vaknade" till Björn Afzelius låt Ikaors, som alla andra morgonar så kunde jag knappt stödja på mitt vänster ben. Smärtan var olidlig och det kändes som jag var tillbaka till augusti förra året, några dagar efter operationen. Jag skulle kunna börja gråta av smärtan men slänger istället i mit två oerhört starka voltaren tabletter som en halvtimme-timme senare börjar värka i både knä och kropp. Hela dagen känner jag mig nerdrogad och helt väck, men smärtan i knät hade iallafall släppt en aning.
Idag känns det bättre i knät även om det fortfarande gör ont. Det är asjobbigt att behöva rätta sig efter en skada hela tiden, och förmodligen kommer det vara såhär fram-o-tillbaka i hela mitt liv och det är oerhört frustrerande. Varför är inte fotboll och jag menta för varandra? Varför måste vi ha ett förhållande där du bara skadar mig? Jag älskar ju dig..
I torsdags vann vi måste-matchen och lägger vår tungar börda helt i Mölnlyckes armar imorgon då dom gör oss en oerhört stor tjänst om dom vinner stort mot Näset. Nästa vecka är det vår tur att möta Mölnlycke och nej, vi tänker inte tacka för någontjänst för vi måstemåstemåste vinna den matchen också, samtidigt som Näset förlorar mot Öjersjö. Snälla snälla, hjälp oss att hålla oss kvar i div.3 vi har inte i fyran att göra!
Idag inträffar en annan måste-match. Sveriges landslag ger sig iväg till Parken i Danmark för att slå grannarna. Själv ska jag till Rebecca och äta o, dricka gott tillsammans med nåra sköna lirare framför tv:n och se ett, förhoppningsvis, göööör laddat Sverige vinna.
Jag tror på en trevlig kväll med underbara vänner.
Puss!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
