onsdag
Kl. 12:09
Nu sitter jag här igen. En halvmulen, ibland framstickande sol och blåsig onsdags förmiddag. Och pricken över i:et är att min hals håller på att krongla, och har gjort det ett tag. Det känns inte som vanlig halsont, utan som något annat, jag vet inte vad. Det känns som det sitter längst in på tungan, efter smaklökarna på min högra sida. Och jag gillar det inte. Igår kväll gjorde det så ont att jag inte kunde somna, men imorse kändes det bättre. Det hoppar upp och ner hela tiden och är väldigt frustrerande.
Speciellt idag, för ikväll är det match. Och jag vill vara med. Dessutom ska jag även förmodligen dra på mig kaptensbindeln iom. att vår kapten inte skall spela. Och den äran vill jag gärna ha. Så jag skall genomgå alla möjliga påkommna kurer för att lyckas dra ner på smärtan något tills ikväll. Jag hoppas det funkar!
Igår var jag hos tandläkaren. Jag var illamående när jag gick in genom dörren för att sätta mig ner i soffan i väntrummet. Jag fick vänta 10minuter längre än vad tiden var tillsagd. Jag är verkligen rädd för att sätta mig i tandläkarstolen, för varje gång tror jag att jag kommer ha en massa hål som jag måste laga med hjälp av en jättestor borr. Det är konstigt, iom. att jag aldrig haft problem med tänderna.
Jag sa rakt och ärligt till min tandläkare att det inte direkt så att jag längtar efter att komma dit. Hon log och svarade: det är det inte många som gör. Det kan inte vara lätt att vara tandläkare, det är säkert 80% av sveriges befolkning som är rädda när dom kommer dit. Jaja, mina tänder var fina, somvanligt, och inte de minsta påbrå på hål. Hon sa att jag hade riktigt fina tänder, och att det är kul när sådana som jag kommer in för undersökning. Jag pustade ut och gick med ett leende därifrån. Klumpen i magen var borta.
ÖIS spelade mot Häcken i måndags. Och det slutade som det brukar. Uddamålsförlust och ett säknt huvud till marken. Det är inte lätt att vara ÖISare nu. Hela tiden kastas man fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Ändå ger vi aldrig upp. Det är så skönt med supportrar som älskar i både ur och skur. Heja ÖIS!
Over and Out
Nu sitter jag här igen. En halvmulen, ibland framstickande sol och blåsig onsdags förmiddag. Och pricken över i:et är att min hals håller på att krongla, och har gjort det ett tag. Det känns inte som vanlig halsont, utan som något annat, jag vet inte vad. Det känns som det sitter längst in på tungan, efter smaklökarna på min högra sida. Och jag gillar det inte. Igår kväll gjorde det så ont att jag inte kunde somna, men imorse kändes det bättre. Det hoppar upp och ner hela tiden och är väldigt frustrerande.
Speciellt idag, för ikväll är det match. Och jag vill vara med. Dessutom ska jag även förmodligen dra på mig kaptensbindeln iom. att vår kapten inte skall spela. Och den äran vill jag gärna ha. Så jag skall genomgå alla möjliga påkommna kurer för att lyckas dra ner på smärtan något tills ikväll. Jag hoppas det funkar!
Igår var jag hos tandläkaren. Jag var illamående när jag gick in genom dörren för att sätta mig ner i soffan i väntrummet. Jag fick vänta 10minuter längre än vad tiden var tillsagd. Jag är verkligen rädd för att sätta mig i tandläkarstolen, för varje gång tror jag att jag kommer ha en massa hål som jag måste laga med hjälp av en jättestor borr. Det är konstigt, iom. att jag aldrig haft problem med tänderna.
Jag sa rakt och ärligt till min tandläkare att det inte direkt så att jag längtar efter att komma dit. Hon log och svarade: det är det inte många som gör. Det kan inte vara lätt att vara tandläkare, det är säkert 80% av sveriges befolkning som är rädda när dom kommer dit. Jaja, mina tänder var fina, somvanligt, och inte de minsta påbrå på hål. Hon sa att jag hade riktigt fina tänder, och att det är kul när sådana som jag kommer in för undersökning. Jag pustade ut och gick med ett leende därifrån. Klumpen i magen var borta.
ÖIS spelade mot Häcken i måndags. Och det slutade som det brukar. Uddamålsförlust och ett säknt huvud till marken. Det är inte lätt att vara ÖISare nu. Hela tiden kastas man fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan. Ändå ger vi aldrig upp. Det är så skönt med supportrar som älskar i både ur och skur. Heja ÖIS!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
