oförstått
Kl. 21:50
Just nu har jag ett huvud som inuti mer liknar en cirkus än en vettig normal människas, vad som nu än är normal? Jag har aldrig riktigt förstått mig på det ordet. Har länge försökt, utan att lyckas. Men har gett upp och tänker inte ödsla en tanke till på vad som menas med det, egentligen betydelselösa, ordet.
En cirkus, eller kanske mer likt ett kaos. Jag förstår mig inte på mina egna tankar. Jag vet inte ens om jag tänker på någonting, eller på allting? För allt blir svart i slutänden ändå, i och med att det är så mycket på samma gång så går det inte att släppa in något. Jag försöker rensa i det och ta fram det meningsfulla. Även det utan att lyckas.
Och just nu försöker jag få ut allt, eller iallafall lite, så att jag kan förstå mig själv. Men när jag skall få ut allt i ord så känns det som det fastnar på tungan och där tänker orden stanna. Som munhäfta. Det vill ut, men jag får inte ut det. Hittar ingenting att skriva även om jag egentligen har hur mycket som helst som kan skrivas.
Det sitter fast, inom mig. Oförstått och konstigt. Det kommer sluta svart det här med, om jag inte lyckas sortera i mitt huvud. Göra nya fack till nya tankar. För nu är allting i en röra och jag hittar ingenting, hur mycket jag än försöker..
Over and Out
Just nu har jag ett huvud som inuti mer liknar en cirkus än en vettig normal människas, vad som nu än är normal? Jag har aldrig riktigt förstått mig på det ordet. Har länge försökt, utan att lyckas. Men har gett upp och tänker inte ödsla en tanke till på vad som menas med det, egentligen betydelselösa, ordet.
En cirkus, eller kanske mer likt ett kaos. Jag förstår mig inte på mina egna tankar. Jag vet inte ens om jag tänker på någonting, eller på allting? För allt blir svart i slutänden ändå, i och med att det är så mycket på samma gång så går det inte att släppa in något. Jag försöker rensa i det och ta fram det meningsfulla. Även det utan att lyckas.
Och just nu försöker jag få ut allt, eller iallafall lite, så att jag kan förstå mig själv. Men när jag skall få ut allt i ord så känns det som det fastnar på tungan och där tänker orden stanna. Som munhäfta. Det vill ut, men jag får inte ut det. Hittar ingenting att skriva även om jag egentligen har hur mycket som helst som kan skrivas.
Det sitter fast, inom mig. Oförstått och konstigt. Det kommer sluta svart det här med, om jag inte lyckas sortera i mitt huvud. Göra nya fack till nya tankar. För nu är allting i en röra och jag hittar ingenting, hur mycket jag än försöker..
Over and Out
Kommentarer
Trackback
