pangboomkrash

Kl. 11:56

Nu har jag haft drygt 3 månader på mig att smälta ÖIS uppgradering till Allsvenskan, jag har inte lyckats göra det ännu. Jag minns fortfarande det oförglömliga datumet, 19 oktober, utan och innan, men jag har inte kunnat smälta det än.

Skriken. Skratten. Stämningen. Målen. Läktarraset. Bytena o, Lirarnas lag var tillbaka. Det var glädje, fotbollsspel, trix och lek. En bra match. ÖIS - Väsby. En betydelsefull match med mycket känslor och även en hel del nervositet innan Källa smäller på 3-0 målet.

Jag minns domarens slutsignal. Hur jag direkt hamnade i Rebeccas famn och tårarna vällde, lyckotårar, givetvis. Jag kommer ihåg Rebeccas ord, medans vi stod där, med armarna runt varandra i full extas. Hon sa; nu är det klart. Och vilka väl valda ord. För klart var det och Allsvenskan var bara dryga halvåret bort.

Nu är det lite mer än tre månader kvar till comebacken. På ny arena, dessutom. Premiären börjar med ett derby, ett derby mot grönsvarta GAIS. Jag längtar så intensivt mycket, och kan bara tänka mig att känslorna kommer vara enorma då också. Då ÖIS går mot sin första Allsvenska seger på två år.

ÖIS - Väsby , 19 oktober 2008 , 3-0 - det är lycka för mig.

Inspringningen på Valhalla konstgräs viste inga gränser och glädjen hade ingen hejd.

Alla kramar med alla rödblå hjältar. Alla människor runt om. Alla förenade i ett enda stort hav av evig kärlek till ett lag, till varandra, till livet - det är lycka för mig.

Tack för den dagen, och alla som deltog - ni är lycka för mig!