Tack för allt, Anders Prytz <3
Kl. 18:27
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna efter att jag läste att Prytzan ska sluta spela fotboll, helt. Det är ju ändå Anders Prytz vi pratar om. En stor ÖIS-profil som väljer att lägga skorna på hyllan. Jag kan inte säga att jag tycker det är en besvikelse, för han valde egentligen rätt tidpunkt att lägga av på. Men det kommer ändå kännas jävligt tomt. Örgrytes vänster back är väck. Han som iprincip alltid funnits på en ytterbacksposition i rödblått.
Jag känner mig helt tom. Kan inte.. eller vill inte riktigt ta in det. Såklart att även Prytz har haft bra och dåliga dagar. Och har även varit både älskad och hatad. Jag kommer ihåg 2005, då allt gick snett. Det fick han lägga på sina axlar. Anders blev syndabock för hela det urusla året och jag hörde alla dumma kommentarer från läktarn som skreks ut efter iprincip alla felpass han gjorde. Det bra sakerna glömdes bort och det dåliga förstärktes. Usch, jag ryser av tanken. Jag tyckte synd om honom. Varför läggs all skulld alltid på endast en person? Fotboll är ju ändå en lagsport. Förlorar man, gör man det som ett lag. Det kan aldrig vara en mans fel att hela laget faller. Jag led verkligen med honom genom hela året, och är glad att han inte bröt ihop, utan vände det till sin fördel och kom tillbaka bättre än någonsin.
Vad jag egentligen vill ha sagt är väl att det kommer bli en stor saknad. Det är ju ändå ett enormt ÖIS-hjärta med en stor pasion som försvinner. Tack för allt, Prytzan!
Anders Prytz, du är en levande legend!
Over and Out
Jag vet inte riktigt vad jag ska känna efter att jag läste att Prytzan ska sluta spela fotboll, helt. Det är ju ändå Anders Prytz vi pratar om. En stor ÖIS-profil som väljer att lägga skorna på hyllan. Jag kan inte säga att jag tycker det är en besvikelse, för han valde egentligen rätt tidpunkt att lägga av på. Men det kommer ändå kännas jävligt tomt. Örgrytes vänster back är väck. Han som iprincip alltid funnits på en ytterbacksposition i rödblått.
Jag känner mig helt tom. Kan inte.. eller vill inte riktigt ta in det. Såklart att även Prytz har haft bra och dåliga dagar. Och har även varit både älskad och hatad. Jag kommer ihåg 2005, då allt gick snett. Det fick han lägga på sina axlar. Anders blev syndabock för hela det urusla året och jag hörde alla dumma kommentarer från läktarn som skreks ut efter iprincip alla felpass han gjorde. Det bra sakerna glömdes bort och det dåliga förstärktes. Usch, jag ryser av tanken. Jag tyckte synd om honom. Varför läggs all skulld alltid på endast en person? Fotboll är ju ändå en lagsport. Förlorar man, gör man det som ett lag. Det kan aldrig vara en mans fel att hela laget faller. Jag led verkligen med honom genom hela året, och är glad att han inte bröt ihop, utan vände det till sin fördel och kom tillbaka bättre än någonsin.
Vad jag egentligen vill ha sagt är väl att det kommer bli en stor saknad. Det är ju ändå ett enormt ÖIS-hjärta med en stor pasion som försvinner. Tack för allt, Prytzan!
Anders Prytz, du är en levande legend!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
