Nattens dröm
Kl. 20:37
Har funderat på i-princip hela dagen vad jag drömde inatt, emn har inte kommit på det, förrän nu. Jag drömde om en match jag spelade, det var alltså en dröm som jag upplevt. Iallafall, det var en träningsmatch på Åbyvallen och vi mötte Jitex. Det var vårat första år med Peter och jag var 14år - spelade såklart forward. Jag kommer så väl ihåg den matchen för jag var så sjukt förbannad. Vi var stressade i backlinjen och mittfältet hade sjunkit ner lite väl mycket så det var en bra bit upp mellan mittfältet och forwards. Jag kommer ihåg att vi spelade 3-5-2 och jag älskade det! Men just denna matchen blev det bara långbollar, och eftersom vi var så nertryckta så fick jag aldrig någon hjälp när jag väl tagit ner bollen. Jag sprang och sprang och fintade så mycket jag orkade. Jag blev sur för att jag inte kom någonstans, eller att inga följde med upp. Och att jag sedan fick en regäl tackling av Jitex mittback gjorde inte saken bättre. Jag minns att hon var minst 20cm längre än mig, äldre och mycket regälare i kroppen, så jag bara flög, hon kapade mig när jag var för snabb. Vilket gjorde mig än mer arg. Domarn hade sagt till mig tusentals gånger och han såg rött på mig om jag skulle göra något ner som inte var tillåtet enligt regelboken. Det gula kortet blev tillslut ett faktum och Peter var tvungen att byta ut mig för att jag var så arg, han sa att han såg mina röda ögon och att det syndes på långa vägar att det brann inom mig. När han tog ut mig drog jag av mig matchtröjan, slängde den på marken och gick 50meter bort ifrån planen. Jag minns så väl hur jävla förbannad jag var. Tårarna bara sprutade av ilska. Jag var arg på motspelare och medspelare och på mig själv för att jag inte lyckats åstakomma så mycket som jag ville och kunde. Detta var 30minuter innan slutet och jag ville inte spela mer, jag ville bara därifrån.. Peter ville få in mig, men jag vägrade tills Linda kom fram och bankade vett i mig, sista kvarten var jag inne igen och jag var så bestämd på min sak - jag skulle göra mål!
När det var 7 minuter kvar av matchen och vi låg under med 2-1 fick vi en hörna. Och vad det än togs så skulle jag få in bollen. Hörnan slogs jag kom bakifrån och in framför första stolpen, jag hoppade och tryckte dit pannan. 2-2 och mitt mål var gjort. Då var ilskan borta och lyckan total. Matchen slutade 2-2 och det bör nämnas att Jitex då låg 2 serie högre upp än oss. Men detta är ett minne som jag har av när ilskan förvandlas till något bra. Och jag hoppas jag får den känslan tillbaka. För detta var en matchen som inte gällde någonting, men som för mig var på liv eller död. Denna gången lyckades jag vinna över döden, och jag skall göra det igen!
Over and Out
Har funderat på i-princip hela dagen vad jag drömde inatt, emn har inte kommit på det, förrän nu. Jag drömde om en match jag spelade, det var alltså en dröm som jag upplevt. Iallafall, det var en träningsmatch på Åbyvallen och vi mötte Jitex. Det var vårat första år med Peter och jag var 14år - spelade såklart forward. Jag kommer så väl ihåg den matchen för jag var så sjukt förbannad. Vi var stressade i backlinjen och mittfältet hade sjunkit ner lite väl mycket så det var en bra bit upp mellan mittfältet och forwards. Jag kommer ihåg att vi spelade 3-5-2 och jag älskade det! Men just denna matchen blev det bara långbollar, och eftersom vi var så nertryckta så fick jag aldrig någon hjälp när jag väl tagit ner bollen. Jag sprang och sprang och fintade så mycket jag orkade. Jag blev sur för att jag inte kom någonstans, eller att inga följde med upp. Och att jag sedan fick en regäl tackling av Jitex mittback gjorde inte saken bättre. Jag minns att hon var minst 20cm längre än mig, äldre och mycket regälare i kroppen, så jag bara flög, hon kapade mig när jag var för snabb. Vilket gjorde mig än mer arg. Domarn hade sagt till mig tusentals gånger och han såg rött på mig om jag skulle göra något ner som inte var tillåtet enligt regelboken. Det gula kortet blev tillslut ett faktum och Peter var tvungen att byta ut mig för att jag var så arg, han sa att han såg mina röda ögon och att det syndes på långa vägar att det brann inom mig. När han tog ut mig drog jag av mig matchtröjan, slängde den på marken och gick 50meter bort ifrån planen. Jag minns så väl hur jävla förbannad jag var. Tårarna bara sprutade av ilska. Jag var arg på motspelare och medspelare och på mig själv för att jag inte lyckats åstakomma så mycket som jag ville och kunde. Detta var 30minuter innan slutet och jag ville inte spela mer, jag ville bara därifrån.. Peter ville få in mig, men jag vägrade tills Linda kom fram och bankade vett i mig, sista kvarten var jag inne igen och jag var så bestämd på min sak - jag skulle göra mål!
När det var 7 minuter kvar av matchen och vi låg under med 2-1 fick vi en hörna. Och vad det än togs så skulle jag få in bollen. Hörnan slogs jag kom bakifrån och in framför första stolpen, jag hoppade och tryckte dit pannan. 2-2 och mitt mål var gjort. Då var ilskan borta och lyckan total. Matchen slutade 2-2 och det bör nämnas att Jitex då låg 2 serie högre upp än oss. Men detta är ett minne som jag har av när ilskan förvandlas till något bra. Och jag hoppas jag får den känslan tillbaka. För detta var en matchen som inte gällde någonting, men som för mig var på liv eller död. Denna gången lyckades jag vinna över döden, och jag skall göra det igen!
Over and Out
Kommentarer
Trackback
