Operartion
Kl. 12:05
Nu är det fyra dagar sedan jag opererades och idag är den enda dagen, hittils som känns helt okej, utan tabletter. Så ja, nu kanske smärtan börjar släppa lite och allt börjar läkas, sakta men säkert :)
I måndags gick allt kanonsmidigt. Vilket var riktigt skönt. Jag fick aldrig någon riktig chans att tänka efter om vad som skulle hända osv. för det fanns alltid någon läkare av något slag som ställde frågor eller småpratade. Men, vi var på Östra sjukhuset kl. 7 och 8:15 låg jag på operationsbordet, det gick riktigt fort. Däremellan hann jag få i mig alla möjliga tabletter o sprutor o platsrör o grejer. Som tur var fick jag en sån sjukt bra narkosläkare som skulle vara med under hela operationen, vilket fick mig att känna mig så mycket mer säker. Vi snackade om allt möjligt innan det var dags för nersövning. Jag fick ett grymt förtroende för henne som gjorde mig mindre rädd.
När jag väktes ur narkosen ropade jag först efter ÖIS-Rebecca och sedan skrek jag av smärta. Fick hur mycket lugnande medel o grejer inskickat i mig så det finns inte. Jag försvann helt och levde i min egna fantasivärld. Där jag mådde bra och hoppade på råsa moln, ungefär :P
Runt 13-tiden blev jag uppskickad från uppvaket till avdelningen igen. Min räddare i nöden - Mamma, kom drygt 20 minuter efter dess. Jag var klar för hemgång runt 15-tiden fast fick vänta på min operations-doktor i ca. 1½ - 2 timmar. Sedan blev det besök på Apotek och uthämtning av smärtstillande, penselin, sprutor o andra lugnade medel. Var väl hemma runt 18-19-tiden igen.
Så ja, nu är operationen klar och steget till fotbollen är närmare. Även om det blir kryckhoppning i 2-3 veckor. Fast rehabliteringen är redan i full gång. Har övningar jag skall göra tre gånger dagligen. Min rehab började redan på sjukhuset, då min dåvarande sjukgymnast kom in med övningarna och vi gjorde dom tillsammans, så ja.. Fick vila i nåra timmar efter operationen, sedan var det rehab direkt som gällde, ingen vila här inte!
Förut ringde en sjukgymnast som jag ska ha i.. många månader framöver. Så ja, nu kan man väl säga att den intensiva träningen redan är i fullgång.. Och idag tog jag mina första steg utan kryckorna också, det kändes helt okej.
Over and Out
Nu är det fyra dagar sedan jag opererades och idag är den enda dagen, hittils som känns helt okej, utan tabletter. Så ja, nu kanske smärtan börjar släppa lite och allt börjar läkas, sakta men säkert :)
I måndags gick allt kanonsmidigt. Vilket var riktigt skönt. Jag fick aldrig någon riktig chans att tänka efter om vad som skulle hända osv. för det fanns alltid någon läkare av något slag som ställde frågor eller småpratade. Men, vi var på Östra sjukhuset kl. 7 och 8:15 låg jag på operationsbordet, det gick riktigt fort. Däremellan hann jag få i mig alla möjliga tabletter o sprutor o platsrör o grejer. Som tur var fick jag en sån sjukt bra narkosläkare som skulle vara med under hela operationen, vilket fick mig att känna mig så mycket mer säker. Vi snackade om allt möjligt innan det var dags för nersövning. Jag fick ett grymt förtroende för henne som gjorde mig mindre rädd.
När jag väktes ur narkosen ropade jag först efter ÖIS-Rebecca och sedan skrek jag av smärta. Fick hur mycket lugnande medel o grejer inskickat i mig så det finns inte. Jag försvann helt och levde i min egna fantasivärld. Där jag mådde bra och hoppade på råsa moln, ungefär :P
Runt 13-tiden blev jag uppskickad från uppvaket till avdelningen igen. Min räddare i nöden - Mamma, kom drygt 20 minuter efter dess. Jag var klar för hemgång runt 15-tiden fast fick vänta på min operations-doktor i ca. 1½ - 2 timmar. Sedan blev det besök på Apotek och uthämtning av smärtstillande, penselin, sprutor o andra lugnade medel. Var väl hemma runt 18-19-tiden igen.
Så ja, nu är operationen klar och steget till fotbollen är närmare. Även om det blir kryckhoppning i 2-3 veckor. Fast rehabliteringen är redan i full gång. Har övningar jag skall göra tre gånger dagligen. Min rehab började redan på sjukhuset, då min dåvarande sjukgymnast kom in med övningarna och vi gjorde dom tillsammans, så ja.. Fick vila i nåra timmar efter operationen, sedan var det rehab direkt som gällde, ingen vila här inte!
Förut ringde en sjukgymnast som jag ska ha i.. många månader framöver. Så ja, nu kan man väl säga att den intensiva träningen redan är i fullgång.. Och idag tog jag mina första steg utan kryckorna också, det kändes helt okej.
Over and Out
Kommentarer
Trackback
