en tragisk sanning
Kl. 21:44
Kan man vara svartsjuk när ens ex åkt till en tjej över helgen som bor i Uppsala? Eller är jag bara allmänt dryg, långdragen och dumihuvudet så jag tror det värsta hela tiden? Och när vi dessutom inte längre ät tillsammans längre, så har jag väl tom. ingen rätt att vara så jävla svartis på någon som han säger bara är en vän + att jag aldrig träffat? ..fast hade iofs. när vi fortfarande var tillsammans en konstig magkänska över henne. Kan det bero på hennes ytterst förträffliga utseénde samt känslan över konkurrens? Jag vet faktiskt inte. Men det är väl bara jag som förstorar upp småsaker som jag faktiskt, rent hypotetiskt inte har någonting med att göra längre. Jag menar, han har ett eget liv och får göra precis vad han vill med det nu.. Men varför gör det så jääävla ont då? GAH, jävla konstiga kärlek. Den konstiga känslan som inte går att beskriva och då menar jag inte känslan över kärlek, utan en annan konstig feeling.. Det går faktiskt inte ens att förklara, jag kan inte ta upp den med ord utan det finns bara i mitt huvud, går inte att överföra på papper, eller i skrift överhuvudtaget. Men kan väl säga så mycket som att det är en känsla över kärlek, vänskap, hat, svartsjuka, avundsjuka, sorg, ovisshet och så mycket mycket mer. Allt detta ihopslaget så får man min magkänsla just nu. Jösses, vad betyckt och sentimental jag låter. Men ibland måste alla känslor ut och enklast är faktiskt då att skriva ut dem. Så är det.
Over and out .
Kan man vara svartsjuk när ens ex åkt till en tjej över helgen som bor i Uppsala? Eller är jag bara allmänt dryg, långdragen och dumihuvudet så jag tror det värsta hela tiden? Och när vi dessutom inte längre ät tillsammans längre, så har jag väl tom. ingen rätt att vara så jävla svartis på någon som han säger bara är en vän + att jag aldrig träffat? ..fast hade iofs. när vi fortfarande var tillsammans en konstig magkänska över henne. Kan det bero på hennes ytterst förträffliga utseénde samt känslan över konkurrens? Jag vet faktiskt inte. Men det är väl bara jag som förstorar upp småsaker som jag faktiskt, rent hypotetiskt inte har någonting med att göra längre. Jag menar, han har ett eget liv och får göra precis vad han vill med det nu.. Men varför gör det så jääävla ont då? GAH, jävla konstiga kärlek. Den konstiga känslan som inte går att beskriva och då menar jag inte känslan över kärlek, utan en annan konstig feeling.. Det går faktiskt inte ens att förklara, jag kan inte ta upp den med ord utan det finns bara i mitt huvud, går inte att överföra på papper, eller i skrift överhuvudtaget. Men kan väl säga så mycket som att det är en känsla över kärlek, vänskap, hat, svartsjuka, avundsjuka, sorg, ovisshet och så mycket mycket mer. Allt detta ihopslaget så får man min magkänsla just nu. Jösses, vad betyckt och sentimental jag låter. Men ibland måste alla känslor ut och enklast är faktiskt då att skriva ut dem. Så är det.
Over and out .
Kommentarer
Postat av: tjäder
låter som mej igår. toto det är bara en vän, men jag vet PRECIS hur det är just nu. för jag är lika mycket brud som dej när det gäller att vara svartsjuk o oroa sig över en skit i havet. för det är vad hon är. och du är bäst i världa.
Postat av: Patrik Sandberg
Det gick inte att leverera följande meddelande till alla mottagare:
sa att telefonerna inte funkade efter
Det gick inte att leverera följande meddelande till alla mottagare:
vilka pratar du me
Det gick inte att leverera följande meddelande till alla mottagare:
har ångest
Postat av: Patrik Sandberg
Btw johanna, skit i honom.. Du är fortfarande min favorit :D
Trackback
