pangboomkrash

kl. 23.17
Nått jag glömde förut vart ju att skriva att allas vår.. hm, jag menar.. MIN Björn Rosenström fyller 37 friggin' bast idag!
Grattis snygging, kom och ta mig. Jag är din, du får mig, om jag får dig. Deal?

Känslor, känslor, känslor.. det verkar som allt tänkade blir dubbet så stort på kvällen som på dagen,. Allt bara dunkar mot huvudet, och jag vet inte riktigt hur jag skall ta det.. Det är liksom jobbiga tankar som ligger och nöter för att få komma in och förstöra i min hjärna, som det gör upp ett hål och in där igenom kommer en tornado och rör om allting, så jag varken vet in eller ut. Jag blir helt förblindad.
När detta händer så vet jag ingenting, inte ens vart jag är, sjukt läskigt!
Just så farligt är det inte just nu, men det brukar komma innan jag somnar, och det har väl med dig att göra, kan jag tänka mig.. Jag försöker verkligen ta bort tankarna, men det gåååår inte! Helt sjukt omöjligt.
Hur mycket jag än inte vill det, så finns domdär tankarna där dygnet runt, även om de lugnar sig en aning när jag är på den fina, gröna fotbollsplanen. Där försvinner allt, där ser jag bara bollen, 22 spelare, två stolpar och en rippa. Allt jag behöver se. Det jag hör är det positiva, för jag har lärt mig att trycka undan allt negativt som bollas fram och tillbaka under hela matchen, det hör jag inte överhuvudtaget längre.
Det är helt unikt! Jag kan inte förklara, men fotboll är magi för mig. Nått speciellt, som alltid finns och aldrig sviker. Det är som att tro på något stort och vackert, skillnaden är att detta faktiskt är verkligt också, underbar känsla. <3


Jag vill, men ändå inte. Det är svårt, jag vet inte vart jag har mig själv längre..
Hur mår jag? Jadu.. Hur mår jag egentligen? Jag vet inte riktigt själv faktiskt, det går fram och tillbaka.
Även om jag är ganska bra på att spela teater på hur jag mår, så kan jag ändå säga, utan att ljuga: jag vet inte hur jag mår, det beror på. På en dag kan jag ligga på alla 10 siffrorna på en tioskala..

"På en sekund genom din blick jag frös
så kändes gammalt tjat bara så meningslöst
Så varför ligga har själv varje natt
när du kan ta på mig som ingen annan kan

Men hur skulle dom förstå
Dom vet ingenting om oss"

Jag tänker på dig mer än mitt hjärta klarar av, det är svårt.
Men jag älskar dig, kommer alltid göra det, du har din plats i mitt hjärta och den kommer du alltid ha kvar!
Men jag tror det är lättast som vi har det nu, även om mitt hjärta bultar hårt vid tanken av det och orden är svåra att framföra. Jag vill så gärna att det skulle funka, varför gör det inte det då?
Bra fråga, som aldrig kommer att få ett enkelt och förstårligt svar.
Alla säger det så enkelt: "men bli tillsammans igen då, om ni känner så.."
Men ni förstår inte, det är så mycket svårare än så, och det kan jag inte ange orsaken till, tyvärr.
Jag måste lära känna mig själv igen, innan jag kan lära känna alla andra.
Jag älskar dig!         - 'det vet du. <3